Man kan ironisera över anslaget. Det är rent av svårt att låta bli. Men det säger ändå något litet om åtminstone hur partiet vill bli uppfattat, öppet för omvärlden, modernt, heterogent.
Så kände dock inte Timbros Roland Poirier-Martinsson när han i en krönika i SvD i måndags varnade för vänsterpartiets världsbild, som "tillåtit massmord". Också DN:s förre politiske redaktör Niklas Ekdal placerade vänsterpartiet i extremisthörnet, när han i en stor artikel på DN Debatt propagerade för samarbeten över blockgränserna mellan de många partier han kallade socialliberala.
Nog för att Ekdal hade rätt i hur bisarrt uppblåst retoriken är kring mycket små skillnader mellan blocken. Den största reformen alliansregeringen infört, de stora inkomstskattesänkningarna, har ju i realiteten accepterats av de rödgröna.

Ändå kan det finnas skäl att se på den politiska kartan från flera håll samtidigt, och då syftar jag inte främst på att inte heller vänsterpartiet protesterar särskilt starkt mot skattesänkningarna. Här på kongressen har enskilda ombud visserligen framfört kritik mot budgetuppgörelsen hos de rödgröna, men i sammanhanget ytterst måttligt.
I de flesta frågor som inte direkt rör ekonomi är det dessutom miljöpartiet och vänsterpartiet som drar socialdemokratin i liberal riktning.
Exakt hur tungt det är antyds i en skrivning i vänsterpartiets förslag till valplattform: "I vår samhällsvision/.../har Sverige en human och rättsäker flyktingpolitik."
Inga direkt högtflygande planer där inte, om något så grundläggande som humanitet och rättssäkerhet måste ses blott som långsiktiga visioner. Kanske är det dock rimligt om man tänker sig att samarbeta med ett parti som sett flyktingamnestier för apatiska barn som humanitära katastrofer och glatt utvisat människor till tortyr.
Bortom det ekonomiska finns också såväl jämställdhet som integritetsfrågor, frågor partiledningen specifikt vill driva inför valet.
Lars Ohly fick de kanske starkaste applåderna under hela sitt öppningstal när han förklarade att partiet kommer kräva individualiserad föräldraförsäkring.
Ändå är ett antal ombud gnagande missnöjda med hur mycket mindre feminismen prioriteras i dag än tidigare. Gudrun Schymans soloåkning smärtar.

I integritetsfrågorna kan vi utomstående tycka att partiet har ett guldläge.
I hop med MP är de ensamma bland riksdagspartierna om att ha trovärdighet i frågor som inte minst många unga väljare ser som livsviktiga.
Det borde inte vara omöjligt alls att locka Socialdemokraternas få kvarvarande unga väljare med en tydlig politik för integritet, såväl kroppslig som internetslig.
I dag lördag finns dock risken att kongressen underkänner integritetsfrågornas framskjutna plats i valplattformen. "Den opinionen har redan svalnat" säger vissa ombud, andra tycker att det visst kan vara okej med drogtester på jobbet eller att internet inte är så viktigt. Klimatet är viktigare.
Det finns något så ledsamt där. Oförmågan att se hur internet faktiskt är en miljöfråga, hållbara miljöer handlar inte bara om skalbaggar, tanken att frihet från övervakning bara var en fluga.
Kanske är inte Vänsterpartiet heller bättre än så.