Inte riktigt samma sak kan sägas om de arbetsgrupper Moderaterna tillsatte vid sin arbetsstämma förra helgen. Ledda av bland annat Henrik von Sydow, Anna König, Tomas Tobé, Anna Kinberg-Batra och Niklas Wykman ska dessa grupper ta itu med Moderaternas problem att nå unga väljare.
Det är svårt att illustrera begreppet politiska broilers enklare än genom en gruppbild på dessa ganska måttligt unga moderatpolitruker.
Är det någon av dem som inte drömmer vått om att bli minister? Är det någon av dem som kommer säga ett endaste ord som de inte på förhand vet kommer applåderas av statsminister Reinfeldt och propagandaminister Schlingmann?

Kanske är jag lite elak mot Niklas Wykman nu. Som Muf-ordförande har han faktiskt drivit på för en viktig förnyelse och förbättring av Moderaterna. Han har bara misslyckats lika skändligt som alla sina föregångare.
Om vi ska tala om ålder är förresten Wykman ändå hyfsat ung med sina 28 år, till skillnad från exempelvis Anna Kinberg-Batra på 39.
Att Maria Wetterstrand inte var äldre än Wykman när hon blev språkrör för Miljöpartiet är ju heller inte hans fel.

Om man ska vara positiv är det så klart bra att Moderaterna insett sina problem med de yngre väljarna. Nästa val är antalet förstagångsväljare rekordstort och i EU-valet i våras fick bara Miljöpartiet lika många av dessa väljare som hela alliansen tillsammans.

Men vad hjälper arbetsgrupper för unga om Fredrik Reinfeldt talar oftare om Tage Erlander än om framtiden?
Jag förstår dem som skrattar åt väljare som röstade på Alliansen primärt för att bli av med Göran Persson. Den anakronistiskt pösande landsfadern har ju bara återuppstått i annan gestalt.
Och vad hjälper det när Moderaterna benhårt håller fast vid sin LO-gullarlinje i arbetsrättsfrågan trots att alla vet att las givit oss bland Europas högsta ungdomsarbetslöshet utan att ens ge särskilt mycket reell trygghet tillbaka?
Här har ju lyckligtvis både Centern och Folkpartiet på sistone kommit till insikt om problemen.

Unga väljare lockas knappast heller av att regeringen lägger 28 miljarder på förbifart Stockholm - trots att den kommer att leda till såväl ökad trängsel och ökade utsläpp samtidigt som den cementerar Stockholm i ett utspritt bilberoende villaboende medan det knappt finns kollektivtrafik på natten för att det anses för dyrt.
I sammanhanget känns det bara självklart att Henrik "Lill-Bodström" von Sydow, som fått ansvar för frågor om internet och integritet i sin programförklaring endast talar om nätets betydelse för tillväxten. Inte för att han har fel, de inskränkningar vi just nu ser i det fria öppna nätet kommer dramatiskt försämra nätets tillväxtskapande potential, men för att det trånga perspektivet är så typiskt ledsamt.
Vad hände med internet som demokratisk arena, med kreativitetsexplosionen, med enskilda människors ökade makt?
Kanske passar sånt bara inte in i den heliga arbetslinjen. Och då är det ju för moderater, unga eller gamla, numera ointressant.