"Tillgång till internet är en mänsklig rättighet." Jag pratar med FN:s rapportör för yttrandefrihet Frank La Rue som i veckan deltagit i ett möte på UD om friheten på internet. Carl Bildt hade bjudit in och arbetet kommer bli en FN-rapport som, om allt går väl, diskuteras i generalförsamlingen.
"Man har självklar rätt att fritt söka och sprida information och åsikter", fortsätter La Rue, "men man kan också se internetaccess som en social och ekonomisk rättighet. Chanserna till ekonomisk utveckling är extremt små utan internet."
Bildt själv undviker nogsamt att tala om de hot mot nätfriheten som kommer från demokratier som USA, Italien eller Australien, eller för all del Sverige. Det ger kanske lite trovärdighetsproblem.
För hur kan vi rimligen kritisera att Iran vill införa exakt samma sorts datalagring som vi redan har och som EU-parlamentet nu vill utvidga till att också gälla alla människors googlingar?
Det är ju vi i väst som inför avstängning från en mänsklig rättighet som straff för petitessbrott och vill tvinga internetleverantörer till rättsligt ansvar för vad enskilda gör på nätet.
Frank La Rue tror inte på filter eller censur. Han stödjer kampen mot barnpornografi, men påpekar att det nog är mer effektivt med polisarbete mot grov brottslighet än censur för att folk inte ska kunna se de grova brotten.
I EU lyssnar man helst inte på det örat. Cecilia Malmström vill exportera den privatiserade irreguljära rättsskipning som det svenska barnporrfiltret innebär till hela EU. I Australien censureras redan långt mer än barnporr, som våld och vuxensex, i Frankrike är det olagligt att visa presidenten som löjlig.
Allt går dock inte åt fel håll. Joe McNamee från medborgarrättsrörelsen Edri var med på mötet på UD och han säger att bara själva processen fram till en rapport är nyttig. "EU-länderna tycks omedvetna om farorna i deras förhållningssätt, men jag tycker att de lyssnade på oss."
Island må ha drabbats av både vulkanaska och finansiell härdsmälta på sistone, men i onsdags röstade parlamentet enhälligt igenom ett förslag som kommer göra det lilla öriket till en av världens frizoner för yttrandefrihet.
I förslaget slås fast principer om meddelarfrihet, skydd mot stämningar för både medier och internetleverantörer och lagligt skydd för så kallade whistleblowers.
Vi har vant oss vid lågskatteparadis, men nu högyttrandefrihetsparadis? Redan talar flera av världens mest seriösa medieföretag om att flytta till Island, för en bättre chans att bedriva grävande journalistik.
Några som gläds åt Islands medielag är Wikileaks, som för någon månad sedan publicerade en video där amerikanska soldater i Irak till synes lättsamt skjuter ner civila. Den amerikanska militären var inte road.
Enligt uppgift kommer Wikileaks snart publicera en annan film från massakern i Garani i Afghanistan som ska vara ännu värre, ännu mer politiskt besvärlig för USA. Om inte Pentagon hinner före så klart, de jagar nu desperat Wikileaks grundare Julian Assange för att försöka stoppa publiceringen. Soldaten som läckt de känsliga filmerna sitter redan fängslad.
Att Island går från bankkollaps till frihetszon hänger ihop. De stora bankerna satte munkavle på medierna före krisen och islänningarna vill nu byta ut det murket affärshemligt näringslivsvänliga mot demokratisk transparens. Att detta ska behöva vara ett undantag i den så kallade fria världen är bara så sorgligt.