Isobel Hadley-Kamptz

Jobba, lyd & tig

Publicerad
Uppdaterad
"I love jobb" stod det på tröjorna när de glatt delade ut flygblad i Almedalen.
Först trodde jag att de var ungdomsförbundare från alliansen, men de var arbetslösa, utskickade av arbetsförmedlingen. De skulle sälja sig själva.
ARBETSLIV
Vi har talat rätt mycket om självsäljande senaste veckan, men upprördheten gäller bara vissa sorters könsligt kroppsarbete.
Ändå kan man hävda att samtidens klämkäcka budskap till den förhoppningsfullt arbetande innehåller minst lika mycket prostitution. Men medan det anses fel att köpa en kropp är det självklart att kunna köpa en själ.
Via Arbetsförmedlingen Kultur får konstnärer lära sig att "utvinna det affärsmässiga värdet i vad som sägs och omvandla innehållet till säljande historier som stärker varumärket."

Nog för att
det är bra att göra konst som säljer, men är inte värdet i konsten ett annat än varumärket?
En expert på sociala medier uttalade sig nyligen kritiskt om att meddelarfriheten gjorde att offentligt anställda inte såg sig som "ambassadörer" för sitt jobb också på fritiden, också på Facebook eller Twitter. Att det fanns för mycket frihet i Sverige att kritisera sin arbetsgivare.
Ungdomar varnas allmänt i dag för att framtida arbetsgivare kan komma att reagera negativt på att de slickade lakritsshots från en rödbränd torso på Ibiza sommaren 2009, men här kom den sannolikt omedvetna ideologin bakom fram tydligare.

Den goda arbetskraften i dag låter arbetsgivaren äga hela jaget, hela livet.
Inte bara arbetar vi hela tiden, antingen på fina jobb där vi förväntas ställa upp med övertid, eller på sunkiga vikariat för att vi inte vet om vi har råd att säga nej.
Att de flesta av oss trots allt vill ha ett liv utanför jobbet har förvandlats till ett "livspussel" som bäst löses med skattesubventionerad städning.
Men också på den lilla tid vi inte arbetar borde vi alltså se oss själva som företrädare för chefen, se allt vårt agerande med chefens ögon. I marxistisk analys kallas det här att vi gått från formell till reell underordning. Anpassning som livsprojekt.
På ett seminarium i Almedalen om situationen i utsatta förorter förklarade Folkpartiets Johan Pehrson att ungdomarna där hade för mycket fritid och för lite framtid.
Arbetslinjens ideologiska essens har sällan formulerats lika exakt.

Att alls ha tid
då man inte arbetar står i motsats mot att ha en framtid. Disciplineringen av underklassen väntar om hörnet.
Allt detta hänger ihop med de analyser som TCO gör årligen av arbetsmarknaden, som visar att kraven på dem som jobbar blir allt högre. Arbetsgivare är ytterst tveksamma till att anställa den som är sjukskriven från ett annat jobb, eller varit arbetslös länge, man vill helst inte bidra i onödan till rehabilitering heller.
Just det reser åtskilliga frågor om vart i all världen de som trängs ut ur sjukförsäkringen nu ska ta vägen, ingen vill ju anställa dem oavsett individuella kvalifikationer.

Ungdomar vill arbetsgivarna
däremot gärna anställa, kanske just för att dessa bäst lärt sig att anpassa sig. Då 80 procent av alla arbetslösa unga saknar a-kassa har de knappast heller möjlighet till något annat än att le och ta emot.
För välfärdsstaten skulle ju kunna motverka detta. Vi skulle kunna ha system som gav grundläggande ekonomisk trygghet också till den som inte är 55 och frisk och suttit 30 år på samma jobb.
Men tvärtom snävas systemen också in och främjar snarare än motverkar utvecklingen där du aldrig är tryggare än din senaste självsäljning. Så länge du säljer rätt del, förstås.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida