JOBBMARKNAD
Nerbrand anser det korrekt att dra in mannens ersättning eftersom "han uppträtt på ett sätt som inte gagnade hans möjligheter att få jobbet". Detta berör så klart långt fler än ortodoxa judar eller traditionella muslimer. Lite beroende på vilka jobb man söker är det också missgynnande att inte skaka hand av rädsla för virus, att vara allmänt osällskaplig eller blyg och inte förmå se sin presumtive chef i ögonen, att stamma, ha tatueringar, syntlugg eller omoderna kläder.
Det är en sak att företag kan tänkas välja bort dessa personer. Därifrån är det väldigt långt till att också ställa de potentiellt "aparta" utanför välfärdssystemen.
Det är osäkert hur ofta det är just avvikelser från prydlighetsnormen som leder till åtgärder från arbetsförmedlingen, men under 2009 ville den i alla fall dra in ersättningen från 304 personer för att de genom sitt uppförande missgynnat anställning.

Även om arbetsförmedlingen nu fick backning om handskakningen i rätten är tendensen tydlig. Den som inte är tillräckligt anställningsbar får skylla sig själv, klara sig själv.
Anställningsbarheten är numera, i och med Bolognaprocessen, ett av de uttalade huvudmålen med all högre utbildning i EU. Bort med gammalt tjafs om bildning som grund för demokratisk fostran, kritiskt ifrågasättande eller bara rent personligt nöje.
Så praktiskt. Den som hålls endast anställningsbar är alltid lättare för makten att dirigera, dirigering uppifrån ingår ju i själva begreppet.
Vi blir på så sätt också lättare att tillfredsställa med blott ännu en trivsamt inglasad shoppinggalleria eller färgglad skvallertidning. Djupare nyanser av mänsklighet än så är ändå mest besvärligt. Var och en på sin plats, ordning och reda, pengar på fredag, som Alfons Åbergs pappa skulle ha sagt. Det är lätt att skylla det här på den nuvarande regeringen, om de nya Moderaterna har en själ irrar denna trots allt i Västermalmsgallerian, men det vore oklokt. Tvärtom bör man nog se arbetslinjens stenhårda krav på medborgarnas helhet och renhet utifrån hela den moderna svenska historien. Och i den mån alliansen samvarierar med tidsandan ligger nog orsakssambandet lika mycket åt andra hållet.

Den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich har i boken "Smile or die - how positive thinking fooled America and the world" undersökt den ideologi som säger att ditt öde är ditt eget ansvar och detta ansvar bör du ta genom att anpassa dig och tänka positivt och ge chefen din mest älskade röda häftapparat med ett leende.
Positivt tänkande kan rädda dig från allt från arbetslöshet till cancer, sägs det, mer sällan påpekas det vilka storverk du hade kunnat skapa om du ägnade din energi åt något mer konkret konstruktivt. Inte heller vilken blytyngd som läggs på den som i så fall inte blir med barn för att hon har negativa tankar eller får tillbaka bröstcancern trots all meditation.

Det går en linje mellan kravet på korrekt hälsningsceremoni och trevlig frisyr via urholkningen av den högre utbildningen till de kurser i mindfulness i doftljusstinna källarlokaler som ska få moderna kvinnor att stå ut med övermänskliga krav.
Du kan bara ändra på dig själv. Och om du inte gör det, inte ler, inte skakar rätt händer, inte passar tillräckligt friktionsfritt in i systemet, så har du inget ur systemet att hämta.
Man kan bli revolutionär för mindre.