Isobel Hadley-Kamptz

Därför behövs medborgarlön

Publicerad
Uppdaterad
Hisnande visionärt. Det kallade Cecilia Verdinelli i Aftonbladet ett förslag om en sjätte, sjunde och på sikt åttonde semestervecka, som framförs i senaste numret av SSU:s idétidskrift Tvärdrag.
Expressen getinglogga
Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.
Jo, kanske det. För dem som har vanligt jobb. Vikarier, runthoppare, egenföretagare har semester om de har lyckats spara ihop pengar så att de har råd att tacka nej till jobb ett par sommarveckor och ändå betala hyran. Arbetslösa har egentligen inte alls rätt att ha semester, även om de förväntas lägga motsvarande heltid på att söka jobb.
Jag säger inte att Tvärdrag eller Verdinelli inte bryr sig om arbetslösa eller vikarier. Det tror jag säkert. Men det säger något att också det hisnande och visionära liksom i förbifarten ökar ojämlikheten mellan de som har och de som inte.

Våra svenska välfärdssystem är uppbyggda efter en viss tid, en viss värld. Hög homogenitet i befolkningen, långvariga anställningar i stora företag. Systemen fungerar gradvis allt sämre i takt med att detta förändrats. Fler människor hamnar utanför såväl socialförsäkringar och a-kassa som tilläggspensioner och särskilt arbetsmiljöskydd. Där finns för den som tillfälligt inte klarar sig själv bara socialbidrag.
Av alla system är socialbidraget det sämsta.
Den som vet att han kan behöva lita till socialbidrag framöver, på grund av låga eller oregelbundna inkomster eller bara inpräntad erfarenhet från barndomen, har noll drivkrafter att spara. I så fall måste man ju använda sparpengarna först för att sedan få hjälp. Bättre då att konsumera bums, varför inte på kredit.
Den som väl får socialbidrag har noll drivkrafter att jobba mer och tjäna mer pengar, bidraget räknas ju av krona för krona. Man måste upp i rätt hög inkomst på en gång för att det ska löna sig att gå från socialbidrag till jobb.

Jag tror inte att människor bara går efter vad som är ekonomiskt lönsamt, men vi måste se vilka beteenden systemen premierar.
I socialbidragets skugga premieras ansvarslöshet, kortsiktighet, lättja. Där krymper människor och får plågsamt svårt att ta sig vidare.
Men det skulle inte behöva vara så. Det finns andra system, som inte plattar till människor, inte stänger ute och håller nere. Ett sådant är medborgarlönen. Det finns olika modeller, negativ inkomstskatt eller rent bidrag, men allihop bygger på en viss låg basinkomst för alla utan motprestation.
I ett svep får man då bort alla negativa effekter med socialbidraget. Alla uppmuntras att arbeta - man får behålla det man tjänar, uppmuntras att spara - man får se pengarna växa själv. Det stigmatiserande försvinner, ofriheten i att behöva böna och be på socialkontoret. Med bas-tryggheten i ryggen kommer fler att våga starta företag, ta de risker som ekonomin långsiktigt behöver.
I praktiken stimuleras alltså arbete, men i etiken kommer vi bort från det förtryckande att alla människor förväntas se arbetet som livets mening. Den som vill leva snålt kan förstås välja det i stället.

Det stora argumentet
mot medborgarlön är att det vore "orättvist" om folk fick pengar utan att ha förtjänat dem. Ja, kanske. På samma sätt som det är orättvist att vissa föds smartare än andra, med föräldrar som kan och vill uppmuntra deras färdigheter.
I dagens individualideologi verkar det resonemanget förryckt. Men vi skulle alltså kunna lösa svåra konkreta problem. För både fattiga och utsatta och för medelklassens livspusslare samtidigt. Onekligen hisnande.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag