Isobel Hadley-Kamptz

Ask leder oss till medeltiden

Publicerad
Uppdaterad
I torsdags, efter den så kallade pudeln, berättade Beatrice Ask för Upsala Nya Tidning att hon blivit förvånad över de starka reaktionerna på kuvertutspelet. Ilskan berodde nog på att det är valår, sa hon.
Ask må ha skickat ut ett pressmeddelande om att "en viktig utgångspunkt för ett rättssamhälle är att alla ska betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats" (i sig svindlande som specifikt påpekande från en justitieminister) men så värst säker på de principerna är hon alltså inte.
Jag tror att vi måste inse att de gredelina kuverten är ett symtom på något större. Då syftar jag inte primärt på statsministerns överslätande tillrättavisning eller på att exempelvis moderaten Anna König Jerlemyr, som profilerat sig i kriminalpolitik, försvarar Ask och bagatelliserar kuverten.
Nej, hela kriminalpolitiken har kommit att handla om att tillfredsställa det centerpartisten och juridikstudenten Hanna Wagenius fyndigt kallat "det allmänna rättsomedvetandet".
Det finns en oklar, flytande rädsla i samhället som riktas än mot nätpedofiler eller Jihad Jane, än mot buset i buskarna. Denna rädsla försöker politikerna kapitalisera på genom hårdare tag och anslutande nedrivning av de gränser som i demokratier vanligen sätts upp för statens våldsutövning.
Den massiva nätövervakningen av människor som inte ens är misstänkta för brott, genom FRA och snart datalagringsdirektivet, är ett tydligt exempel på det senare. Dit hör också oviljan att ta tag i polisens ofta tveksamt skötta internutredningar eller nu senast det av lagrådet tvärsågade förslaget om tvångsdrogprover på barn.
Medeltida rättsidéer om skamstraff och skulden som fastslagen redan i själva misstanken är bara ett litet vallgravshopp därifrån.
Att skydda människor från våld och övergrepp är statens grunduppgift. Allting annat är bonus. Detta gäller dock i lika stor uträckning våld från staten, från polis och myndigheter.

När staten inte längre bryr sig om att tillräckligt begränsa eller kontrollera sin egen våldsanvändning står medborgaren inför risken att utsättas för slumpmässiga aggressioner från både staten och från gatan. Det är då samhällen faller sönder.
Sedan jag började skriva om polisövergrepp har jag fått höra fler berättelser om sådana än jag nästan trodde möjligt. Den stora likheten mellan de övergreppen och den vanliga kriminaliteten är att det är samma människor som är mest utsatta, fattiga, invandrare, unga.
Hur ska man då kunna föreslå fler poliser, en åtgärd som rätt riktad bevisligen minskar brottsligheten, om poliserna själva inte är att lita på? Om fler poliser innebär mer, upplevd och äkta, otrygghet i de områden där polisen mest behövs?
Men den kriminalpolitiska logiken rymmer just nu inte sådana frågor. Inte heller finns det plats för allt det som döms ut som flum - som socialpolitik och missbruksvård. Alldeles särskilt inte inom borgerligheten.

Av en slump upptäckte jag att fler och fler interner pluggar på komvux. Dubbelt så många fick betyg 2009 som året innan. Det här är strålande nyheter för riskerna för återfallsbrottslighet.
Ändå är det ingenting politikerna skryter med. Sannolikt är de rädda för en opinion som skulle beteckna studiemöjligheterna som daltande. Opinionen antas nämligen vara mer intresserad av hämnd än av egentlig brottsbekämpning.
Därför fortsätter vi nedstigningen till medeltiden. Vi har helt rätt justitieminister att leda vägen.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag