Det påstod i veckan en rapport från finansdepartementets expertgrupp för miljöstudier. Européernas irrationella rädsla för genmodifierad mat har lett till regelverk som gör GMO-odling olönsam.
Mycket av motståndet mot GMO är onekligen flum - ekoromantiska drömmar om den heliga naturen som måste värnas från människans onda inflytande.
I det perspektivet tas sällan in att människor manipulerat naturen under hela vår arts existens. Enligt uppgifter i senaste Economist lever exempelvis i dag 90 procent av världens växtlighet i ekosystem starkt påverkade av människan. Att hävda naturens renhet när det gäller just odling är dessutom särskilt konstigt.
GMO-grödorna bör därför, precis som expertrådet säger, bedömas efter effekterna. Vissa GMO-växter kräver mindre bekämpningsmedel, andra kan minska behovet av konstgödsel, eller till och med, som grödor som tas fram för utvecklingsländer, minska undernäring genom extra vitamininnehåll.
Allt detta är utmärkt. Det är dock inte hela bilden.
För med GMO får man ett helt nytt ekonomiskt och juridiskt system in i jordbruket. GMO-grödorna är patenterade och åkern blir en arena för immaterialrätten. Med den kommer precis samma problem som vi vant oss vid för mjukvara eller upphovsrättsskyddad musik.
För den politiska förståelsen är det rätt bra. GMO-exemplet gör det nämligen tydligt hur dagens immaterialrätt inskränker äganderätten och motverkar mångfald.

Företagen, i USA Monsanto , som äger rätten till exempelvis GMO-majs eller sojabönor, äger också rätten till dess vidare användning.
Den enskilda lantbrukaren får inte göra som han vill med sin skörd, han får inte spara utsäde till nästa år, något som alltid varit grunden för jordbruk.
Monsanto har bara i USA närmare hundra anställda spioner som åker runt bland fälten och undersöker om bönder ändå sparar utsäde, i stället för att köpa nytt, av Monsanto. De har gratis tipslinjer dit folk uppmanas att ringa och berätta om sina grannar. Bönder som misstänks stäms på mångmiljonbelopp. De flesta ärenden görs upp i godo, vanliga lantbrukare har inte råd med långa rättsprocesser utan betalar hellre böter.
Det här gäller intressant nog inte bara de bönder som använder GMO-grödorna. Många växter pollineras med vinden. Om grannen har GMO-majs får du också det, och om det upptäcks kontamination på fälten är det upp till den enskilde lantbrukaren att bevisa att han inte själv sått det. Annars får inte han heller spara utsäde. Monsanto äger indirekt hans skörd också.
Det är inte så konstigt att 90 procent av alla amerikanska sojabönor 2008 var GMO. Bönderna har knappt något val.

I dokumentärfilmen Food inc, om USA:s moderna livsmedelsindustri, berättas om mannen som ägde en hundra år gammal utsädestvättarmaskin. Man måste rensa utsädet för att kunna använda det. Monsanto stämde honom för uppmuntran till patentintrång. Han gav upp, betalade och skrotade maskinen.
Likheterna med underhållningsindustrin är uppenbara. Och även om vi i Sverige har en bättre sits gentemot storföretagens patenthysteri när det gäller jordbruk, LRF är en stark lobbyorganisation, har vi inte lyckats hålla emot någon annanstans när immaterialrättsförespråkarna krävt övervakning eller specialregler.
Det är alltså inte bara själva grödorna vi bör diskutera. Vilka effekter får det på samhället om bönderna inte äger sin egen skörd? Om patent går före äganderätt?
Om detta säger expertrådet tyvärr ingenting.