Är allt bra nu då?
I Vellinge, Skåne, Sverige.
FLYKTINGAR
Visserligen försökte någon bränna ner huset där de där flyktingbarnen bor, men ingen blev skadad och Per Schlingmann har tagit lokalmoderaterna i örat. Kommunledningen har till och med svängt om just ensamkommande flyktingbarn. Snipp snapp så var revolten avsnoppad.
Då har man inte räknat med de decennier av lokal rädslopolitik som tagit oss hit.
Rasism och främlingsfientlighet finns förvisso överallt. Det är något obehagligt med människors benägenhet att alltid lägga problemen bortom sig själva, i den här diskussionen i en enda rik liten hårdnackat flyktingavvisande kommun.
Men det finns faktiskt mycket att vinna på att se det specifika i Skåne-rasismen. Allra helst om man inser att vi alla, som människor, har mörkret inom oss. Människan är inte god, det är civilisationen som gör att vi i lyckosamma stunder kan inbilla oss det. Och den civilisationen tycks se något annorlunda ut i Vellinge.
I Vellinge ställde människor upp med namn och bild och sade saker som i vanliga fall kräver anonyma kommentarsfält. För dessa Vellingebor fanns inget tabu mot att glatt kläcka ur sig direkt rasistiska och främlingsrädda fördomar, trots att grannarna och mostrarna och jobbarkompisarna skulle se det.
Någonstans här ligger den skånska, liksom för all del danska, idén om den självklart goda frispråkigheten. Danskarna hånar svenskarna, och skåningarna hånar norrsvenskar, för att de, vi, inte vågar säga som det är. Det påminner i och för sig väldigt mycket om traditionell främlingsfientlig retorik, då det alltid handlar om att säga "sanningar" om de främmande.
Men det ligger en del i det. I kraftsamlingen mot Sverigedemokraterna under hösten har hörts de mest löjeväckande halvsanningar om att invandrare minsann inte begår mer brott än genomsnittet eller att det inte finns några hot mot västvärlden från radikal islamism.
I båda fallen skulle debatten tjäna något alldeles oerhört på om vi som faktiskt inte ser varje person från Mellanöstern eller Afrika som ett hot mot alltifrån Zorn-kullor till yttrandefrihet och klarade av att diskutera problemen på riktigt, utifrån både fattigdom och extremism.
Men det betyder inte att det alltid är bra att det helt saknas tabun i offentligheten. Civilisation, ni minns. Normer som gör oss till något annat än vildar.
Kanske kan vi människor inte ens komma ifrån dem? Det enda som varierar är vad som är förbjudet.
Inte heller i Vellinge är det ju okej att säga vad som helst. Hur ska man annars tolka de årslånga trakasserierna mot lokale kristdemokraten Anders Alkewall när han nändes påstå att kommunen nog kunde ta emot två eller tre flyktingbarn.
För det går inte att inte koppla 20 års öppet flyktingmotstånd från politikerna i Vellinge till dagens lokala klimat, där den som håller sig med humanism är den som blir hånad.
Det går inte att inte se den moraliska tråden mellan kommunalråd Lars-Ingvar Ljungmans uttalanden om att han skulle stoppa cirkusen - flyktingbarnen - om han bara kunde, och att någon faktiskt tuttade på den där lövhögen intill flyktingboendet.
Men det går inte heller att inte se den motkraft som vällt fram. Bakom den specifika Vellinge-andan av öppen inskränkthet och rädsla fanns en annan som väntade på att få komma fram. Bara 18 procent var emot flyktingbarnen i Sydsvenskans undersökning, nu rasslar det in erbjudanden om hjälp.
Det betyder inte att människan är god, i Skåne eller någon annanstans. Men det betyder att det går att bygga, och bygga om, civilisation ändå.
