Korruption
Ungefär så kan man sammanfatta den skandal som skakar en redan skadskjuten socialdemokrati - Aftonbladets avslöjande att Svenskt Näringsliv betalat fyra miljoner för att konsulter på PR-firman Prime som också är socialdemokrater inom socialdemokratin ska främja en politik som Svenskt Näringsliv tjänar pengar på.
Eller skakar och skakar förresten. Partiledningen har, förutom några vaga formuleringar från partisekreterare Ibrahim Baylan om behovet av öppenhet, inte sagt flaska. Skakningarna märks mer på nedre däck, om metaforen ursäktas.
Saken har också uppmärksammats mycket lite utanför socialdemokratiska bloggar och specialintresserad PR-press.
Många i det politiska kommentariatet har varvat axelryckningar med överlägset skrockande åt att Aftonbladet visst upptäckt att det finns lobbying. Jag medger att jag själv först reagerade likadant.

Men tänk lite till. Internt i socialdemokratin har alltså personer deltagit i diskussioner om valförlusten eller den framtida politiken och i den positionen haft betalt av Svenskt Näringsliv för att framföra vissa synpunkter. Hemligt betalt. Det är inget att skrocka åt.
Balansen mellan makt och pengar är lite olika i olika länder.
Gradvis under 1900-talet har man i de flesta demokratier valt att heltidsavlöna riksdagsledamöter för att dessa inte ska lockas att ta anställning hos intressen som kan korrumpera deras oberoende.
I många länder försöker man också öka politikens oberoende gentemot kapitalet genom offentligt partistöd.
På andra håll finansieras partier eller kandidater primärt genom privata bidrag. I Sverige har vi, bortom partistödet, inga regler kring sådana bidrag, och Moderaterna vill exempelvis inte frivilligt berätta om sina finansiärer.
Tanken svindlar, men om nu Svenskt Näringsliv ger pengar för att påverka socialdemokratin högerut kanske IF Metall pyntat in till det nya arbetarepartiets vänstervridning. Vem vet.

Det är ett stort problem att vi inte vet. Det är också ett stort problem att framträdande socialdemokrater, som Prime-chefen Niklas Nordström, har betalt av yttre organisationer för att, tja, vara "deras" socialdemokrater. Inte för att det skulle påverka vad Nordström tycker, han har såvitt jag känner till alltid hävdat liknande saker om skatter och tillväxt som han gjort sedan valet, men för att pengar faktiskt betyder något.
Om en person har bra betalt, Nordström har exempelvis väldigt hög lön på PR-byrån, för att tycka vissa saker medan andra får nöja sig med att tycka till gratis på fritiden blir det inte en rättvis kamp mellan vems argument som är bäst. Om någon nu trodde att det var det politik handlade om.

För jag förstår så klart cynismens lockelse. Lobbyism finns, den som har pengar kommer alltid ha mer makt än den som inte har pengar.
Vi kan försöka reglera det, skapa bättre transparens och insyn - Sverige saknar till skillnad från exempelvis USA helt regler för hur lobbying får gå till, eller för över- gångar mellan politik och PR-branschen - men vad kan vi egentligen sätta emot?
Vi är inte i Kansas längre, och kanske har vi aldrig ens varit där. Vad var Saltsjöbadsandans korporativism om inte lobbying på högsta nivå?
Vad enskilda människor tycker har aldrig varit det viktigaste i svensk politik.
Om vår enda reaktion på köpta politiker blir en uttråkad axelryckning kommer de dock heller aldrig bli det. Enskilda människor har liksom inte pengar nog att betala.