Hösten 2009 dog alla kvarvarande illusioner om att barn inte är kapabla till onda handlingar. Det har kommit ständigt nya uppgifter om kallblodiga våldtäktsmän i form av småkillar. Den yngsta är tolv år gammal. För ett par veckor sedan greps han i Borås sedan han misshandlat och försökt dra ner byxorna på en 19-årig kvinna. Man misstänker att pojken ligger bakom ett antal andra snarlika våldtäktsförsök i området.
En tolvåring som begår sexövergrepp är djupt störd. En person som begår avskyvärda brott redan i den åldern löper stor risk att bara bli farligare med åren.
Men om unga sexualbrottslingar behandlas tidigt är prognosen god, enligt forskaren Cecilia Kjellgren som i augusti utkom med en avhandling i ämnet. Därför är det extremt viktigt att samhället ingriper.

Vad som kommer att hända med tolvåringen vet än så länge bara socialtjänsten i Borås, till vilken han överlämnats. Hans föräldrar har för övrigt rätt att säga nej till eventuella insatser.
Generellt fungerar socialtjänstens arbete med dylika ärenden alldeles för dåligt. Var femte fall där barn under 15 anmälts för sexualbrott utreds överhuvudtaget inte. De som arbetar med att behandla unga sexbrottslingar poängterar att det mest grundläggande är att få dem att inse sin skuld. Hur ska de kunna göra det om brottet inte ens utreds?

Kristdemokraterna föreslog i går att kommunernas socialtjänster ska fråntas ansvaret för ej straffmyndiga misstänkta brottslingar. I stället ska en "domstolsliknande" nämnd, bestående av representanter för polisen och socialtjänsten, pröva deras skuld och föreslå individuellt anpassade sanktioner av ett mer genomgripande slag än de "stödsamtal" som i dag är en vanlig påföljd.
Det är ett utmärkt förslag som skulle göra det lättare att i ett tidigt stadium stoppa, bland andra, unga sexförbrytare. I en rättegångsliknande process skulle barnen få lättare att inse sin skuld än efter ett samtal på socialkontoret. De skulle få vården de behöver även om deras föräldrar saknar ansvarskänsla och säger ifrån.

Advokaten Peter Althin, som är arkitekten bakom förslaget, poängterar att det handlar om vård, inte straff. Det är helt rätt tänkt.
Barn som begår allvarliga brott har sällan valt sin vridna bana. De är ofta själva offer för undermåliga uppväxtvillkor eller neuropsykiatriska sjukdomar. Att ignorera deras brott är inte det minsta humant. Det är ett gigantiskt svek både mot de unga brottslingarna och deras offer. Regeringen borde lyssna på KD:s kloka förslag.