Det är tveksamt om ens Stefan Löfven begriper var han, som S-ledare, står i kärnkraftsfrågan. Det är i alla fall ingen annan som gör det. Partiledaren har både försvarat Socialdemokraternas kongressbeslut om ett avvecklande av kärnkraften och öppnat för nya reaktorer. Vilket är ungefär lika logiskt som att motsätta sig dödande av djur och samtidigt slåss för slakterinäringens välbefinnande. Löfven har kommit ganska billigt undan med krumbukterna men nu är den tiden rimligen snart slut.
I tisdags fick frågan om nybyggnation av kärnkraft, som hittills varit så teoretiskt fjärran, verklighetskontakt när Vattenfall lämnade in en ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten om att få bygga en ny anläggning i Sverige.
Därifrån är det sannolikt decennier kvar, av prövningar, planering och byggnation, tills en eventuell ny reaktor tas i drift. Men nu står det i alla fall klart att ett vårt statliga energibolag ser lönsamhet i ny kärnkraft och är villigt att investera.
Centerpartiets traditionalister har tröstat sig med att så inte skulle bli fallet och Stefan Löfven har säkert på samma sätt hoppats att frågan inte skulle bli aktuell. Nu är den det.
Det råder ingen tvekan om att Löfven i grund och botten förstår att den energikälla som utan utsläpp av växthusgaser ger oss hälften av vår elektricitet behövs även i framtiden.
Som Metallordförande kämpade han för att Sveriges åldrande, alltmer lågproduktiva reaktorer skulle ersättas med nya. Som partiordförande är han bakbunden av S-kongressens förlegade avvecklingsbeslut. Men med sin popularitet och pondus borde han kunna vrida den kluvna opinionen i rätt riktning.
Socialdemokraternas splittring är i alla händelser inget vettigt skäl för Fredrik Reinfeldt att hålla Löfven borta från förhandlingsbordet. Vill statsministern verkligen trygga Sveriges elförsörjning måste han få med sig S-ledaren.
Utan ett solitt parlamentariskt stöd för kärnkraften lär inget bolag vara villigt att investera de ofantliga summor som ny kärnkraft kostar.
Det faktum att Löfven, bortom partiets bojor, är en uppenbar kärnkraftsvän borde tills vidare räcka som utgångspunkt för förhandlingarna. Sedan är det upp till honom själv att förankra förändringen hos S-kongressen, vilket inte alls borde vara omöjligt.
På ett sätt tjänar förstås regeringen på Löfvens rådvillhet - de framstår som det trygga, seriösa regeringsalternativet. Men menar alliansen allvar med allt tal om att ta ansvar måste Sveriges långsiktiga energibehov gå före partipolitiska poänger.
Sverige bör satsa ordentligt på förnybar energi, men kalkylen håller inte utan kärnkraft. En överrenskommelse mellan Alliansen och S är det fundament som krävs för att vi ska kunna vara självförsörjande på kostnadseffektiv, ren energi i framtiden.
"Med sin popularitet borde Löfven kunna vrida den kluvna, kärnkraftsopinionen i rätt riktning.
