Det blev en svettig första etapp av de republikanska kandidaternas kamp för att vinna nomineringen till höstens presidentval. Storfavoriten Mitt Romney vann Iowas primärval, men bara med åtta rösters marginal till Rick Santorum - den senaste i raden kandidater som plötsligt blivit namnet på allas läppar. Men precis som Michelle Bachmann, Herman Cain och Rick Perry före honom lär Santorums raketfärd följas av en kraschlandning.
Ingenting talar för att han kan upprepa succén i Iowa. Han kommer vare sig ha tid eller pengar att kampanja lika hårt i andra delstater. Och även om hans extrema konservatism entusiasmerar uppgivna högerkristna ligger den knappast i fas med den breda republikanska väljargruppens värderingar. Katoliken Rick Santorum har uttalat sitt motstånd mot preventivmedel, skyllt katolska kyrkans sexskandaler på liberalismen och liknat homosexualitet vid pedofili. Han är dessutom, till skillnad från den amerikanska allmänheten, en varm anhängare av George W Bushs alla krigsinsatser.
Den tredje vinnaren i Iowa heter Ron Paul, som bara var några få procents röster från toppen. Inte heller hans framgång lär bli bestående. Pauls försvar för rättsstaten och individens frihet är ett välkommet inslag i en republikansk kamp där ingen annan kandidat respekterar den privata sfären. Men hans libertarianism är för extrem för att falla några större mängder republikaner i smaken. Newt Gingrich, den tidigare talmannen i representanthuset, hamnade fyra i Iowa. Det är för tidigt att helt räkna ut honom, men intrycket är ändå att luften har pyst ur hans kampanj.
Av allt att döma blir det den tidigare Massachussets-guvernören Mitt Romney som vinner nomineringen. Inte för att han är en komplett kandidat utan för att alla andra är mer bristfälliga. Romney är intelligent och kompetent men får ytterst få människor att känna entusiasm. Hans starka kort är att han, som mittenorienterad och pragmatisk, har bäst chans att besegra president Obama. Samtidigt är han för många svår att riktigt ta på allvar, eftersom den värdekonservativa fasad han lagt sig till med för att kunna bli republikansk kandidat är så uppenbart falsk. Förr var Romney för kvinnors rätt till abort och stod upp för HBT-personers rättigheter. Men lagom till sin förra kandidatur, 2008, började han förespråka en annan moral.
Med tanke på hur pass dåligt skick USA är i 2012 borde det vara lätt för en republikansk kandidat att vinna. Men den låga kvaliteten på det republikanska startfältet talar för Obama. Trots det utbredda missnöjet med presidenten var det inte fler republikaner som tyckte det var mödan värt att delta i årets primärval i Iowa än det var 2008.
Mitt Romney må vara den kandidat som har bäst chans att besegra Barack Obama, men lyckas han inte tända gnistor i republikanska hjärtan lär kraften inte räcka fram till Vita Huset.
