Två presidentval, två stormakter. Men kontrasten kunde inte vara större mellan det ryska presidentvalet på söndag och det amerikanska i november. I USA rasar en spännande valkampanj som engagerar en hel värld. I Ryssland är valet redan avgjort; i samma stund som Putin utsåg sin kronprins – Dmitrij Medvedev – var saken klar.
Lika säkert som att Medvedev kommer att vinna på söndag, lika osäkert är det dock vad valet kommer att innebära i praktiken. En hoppfull tolkning är att Medvedev kommer att bli en mer pragmatisk och marknadsliberal president än Putin. Nyligen höll han ett tal där han både lovade att utvidga de ekonomiska och personliga friheterna i Ryssland och att upprätta ett oberoende rättsväsende.
Men även om Medvedev skulle ha sådana ambitioner lär han få svårt att förverkliga dem. Allt talar för att han kommer att bli en svag president i Putins skugga. Rysslandsexperten Nikolaj Petrov påminner om att det tog 2–3 år för Putin att göra sig av med Jeltsins gamla garde och forma sitt eget lag. Då kan man tänka sig hur svårt det kommer att bli för Medvedev att hävda sig i sin nya roll. Hans folkliga popularitet är en direkt följd av att han handplockats av Putin och han kommer att hållas i strama tyglar av samme man. Den ryske oppositionsledaren Garri Kasparov kallade honom rentav ”Putins gisslan” inför ett stort pressuppbåd i går.
Det troligaste är därför att Medvedev kommer att spela den roll som Putin tillskriver honom. Om Putin längtar tillbaka till Kreml kan man räkna med att Medvedev snällt kommer att avsäga sig sitt presidentskap. Om Rysslands starke man i stället vill flytta över all reell makt till sin nya premiärministerpost lär Medvedev uppfylla den önskan.
En tredje möjlighet är att Putin ser fördelar med det dubbla ledarskapet. Medvedev skulle kunna spela rollen som den aningen mer västvänlige presidenten med impopulära reformer på agendan medan Putin själv slår på den ryssnationalistiska trumman.
Vilka planer Putin än hyser så lär putinismen gå segrande ur den maktväxling som stundar. Välregisserade tillställningar såsom presidentvalet på söndag kan inte dölja det faktum att Ryssland sedan länge har upphört att vara en demokrati.
Amnesty International presenterade i går en rapport som slår fast att det har skett alarmerande inskränkningar av yttrandefriheten i Ryssland. Oberoende medier har tystats, journalistmord förblir olösta och protester från oppositionen slås ner av polisen.
Dagens Ryssland styrs av maktklaner med nära band till säkerhetstjänsten FSB. Deras makt genomsyrar inte bara den politiska sfären, utan den ekonomiska sfären, domstolar och medier. Den enda pluralism värd namnet i den ryska politiken numera är dessa klaners allt mer vildsinta konflikter.
Och, njet, i det maktspelet har det ryska folket ingen att säga till om.
