Vad var det för väder i Oslo i går? Var det samma behagliga blandning av heta och svala briser som i Sveriges huvudstad? Var det samma semesterdåsighet, samma lätthet i människors steg inför veckoslutet? Men så, från en sekund till en annan: krigszon. En fruktansvärd explosion som spred död och förintelse i den norska huvudstaden och chock och förtvivlan genom landet.
Bomben i Oslo var riktad mot den norska demokratins hjärta och nervcentrum: regeringskvarteren, där regeringskansli, departement och parlamentet, Stortinget, ligger, liksom mediehus.

Fönstret till statsminister Jens Stoltenbergs tjänsterum ska ha blåsts ut, men tack och lov kom meddelandet snabbt om att Norges regeringschef var i säkerhet. Men liv har skördats; dödssiffran steg sakta men säkert under gårdagskvällen.
Massakern på Utöya, där en man utklädd i polis ­ uniform öppnade eld mot barn och ungdomar på ett läger för Arbeiderpartiets ungdomsförbund, trotsar all beskrivning. Det är en mardröm.
Gärningsmannen på Utöya är gripen och identifierad, och polisen hävdar att fredagens två dåd är koordinerade. Sent på fredagskvällen kom besked från Norges justitieminister, Knut Storberget, om att gärningsmannen är en norrman, hemma­hörande inom norsk högerextremism. Det innebär att alla de teorier som varit i svang under kvällen - om att Norge har fått betala ett pris för sitt Nato-medlemskap eller att det var en hämnd mot västvärlden för dödandet av Usama bin Ladin - tycks falla.
Men terror är terror är terror.

Nu säger norrmännen som svenskarna sade efter mordet på Olof Palme: Vi har förlorat vår oskuld. Men det behöver inte alls vara så sant som det kändes i går, känns i dag och kommer att kännas ­ ett tag framöver. Sverige har tagit sig igenom inte bara ett statsministermord utan också mordet på utrikesminister Anna Lindh, och man kan nog konstatera med facit på hand att det svenska samhället och den svenska självbilden har visat sig vara av mycket slitstarkt virke. Om det verkligen är inhemska, "blonda" högerextremister som har begått de horribla dåden i Norge, lär en svår identitetskris följa - och ska så göra. Men ett land med Norges resurser har alla möjligheter att så småningom hitta tillbaka till sig självt.
Samtidigt är det naturligtvis så att hela världen har påverkats av terrorn, inte så mycket stötvis som gradvis och för de flesta människor ganska omärkligt. Övervakning och kontroll har tilltagit: med "säkerhet" och "trygghet" som argument har både USA och EU tafsat på medborgarnas integritet och fri- och rättigheter. Storbritannien är ett varnande exempel; dess långa historia av terrorhot har lett till att det brittiska samhället har blivit en kompakt djungel av övervakningskameror.

Terrorrädslan kan dessutom leda till ett demokratiskt "race to the bottom". Ju mer nitiska USA, Storbritannien och andra stora måltavlor blir i kampen mot terrorn, desto mer lockande blir det för internationella terrorister att ta sig ut mot periferin, mot samhällen som fortfarande är relativt öppna och tillitsfulla. Det var med den logiken som somliga kommentatorer i går framförde teorin att Norge fick betala priset för bin Ladens död. Norge - "the soft target". Även om det inte tycks ha varit så i detta fall är det en logik vi har anledning att frukta.
En annan destruktiv konsekvens av det senaste ­ decenniets terrorism är förstås den överallt ökande främlingsfientligheten, demoniseringen av muslimer och de murar som byggs mot flyktingar.

Men detta dåd tycks inte bjuda på något enkelt "vi mot dem", inget "det ligger i deras i kultur". Men alla västländer, inte bara Norge, skulle må bra av att fråga lite ärligare och oftare: vad är det vi inte vill se för problem i vår egen kultur?
"Massakern på Utöya trotsar all beskrivning.
"Norge har alla möjligheter att hitta tillbaka till sig självt.