Försvarshögskolans rapport "Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesbild från Malmö" ger en oroväckande bild av muslimsk radikalisering i Rosengård. En grupp "åsiktspoliser" förtrycker andra personer i området. Kvinnor tvingas använda slöja, nyanlända invandrare får hembesök av radikala muslimer som förklarar vad "som gäller" och svartmålar svenskar. Ungdomar rekryteras till dessa miljöer och skickas utomlands för "renlärig" islamskolning.
Rapporten baseras på 30 intervjuer med skola, polis, socialtjänst, akademiker och personer som på andra sätt jobbar med utsatta ungdomar och brobyggande verksamhet. Forskaren Magnus Ranstorp har fått kritik för att han inte talat med de radikala personerna själv och anklagas för att ägna sig åt "anekdotisk bevisföring".

Det är bra att rapporten granskas för att verkligen försäkra sig om att informationen är rättvisande. Men till exempel Andreas Konstantinidis, socialdemokratisk ordförande i stadsdelsfullmäktige, har bekräftat att han av egen erfarenhet vet att det finns sådana fenomen i Rosengård. Utan att bli alarmistisk och blåsa upp problemet, så får vi inte blunda för att det finns. Det är bra att Nyamko Sabuni varit tydlig och sagt att utvecklingen är ett hot mot demokratin, även om det handlar om ett fåtal individer.
Tyvärr har debattnivån inte hållits lika högt överallt. En av få röster som tidigare varnat för utbredningen av den fundamentalistiska grenen av islam kallad wahabism/salafism är Mohamed Omar, poet och chefredaktör för tidskriften Minaret. Efter Gazakriget har även han gått åt det radikala hållet, och stöder nu Iran, Hamas och Hizbollah - låt vara att dessa inte ska blandas ihop med wahabismen/salafismen. I "Aktuellt" häromdagen dömde han ut rapporten som islamofobisk och proamerikansk.
Det är trist att inte ens en intellektuell, kritiskt tänkande person som Omar längre vill tala klarspråk om de problem som finns i vissa utsatta områden i Sverige, inte bara i Malmö. Dessa grupper i Rosengård, som kopplas till ett antal källarmoskéer, tillhör eller är inspirerade av just den västfientliga och fanatiska salafismen.

Aparta grupperingar finns inom alla religioner. Det allvarliga med att sådana verkar på ställen som Herrgården i Rosengård är att framtidshoppet där är så svagt och isolationen från resten av samhället bitvis är enorm. Då blir lockelsen att ansluta sig till en förtryckarideologi större.
Hotet från denna radikalisering måste tas på allvar, även om det är marginellt fenomen om man ser till hela gruppen muslimer i Sverige.
För att vända utvecklingen krävs en fungerande arbetsmarknad, bra skolor och ett ambitiöst arbete av närsamhället för att tränga igenom isolationen. Framför allt måste problemet föras upp till ytan. Ingen är betjänt av att det tystas ner.