En aktuell statlig utredning har satt fart på hyresdebatten.
Ja, varför ska just hyresrätter särbehandlas i förhållande till andra boendeformer som styrs av marknadsmässiga villkor?
Varför ska någon med tur, kontakter, kötid eller svarta pengar få ett attraktivt hyreskontrakt där hyran ligger långt ifrån marknadspris?
Det är faktiskt svårt att hitta några godtagbara argument för dagens planekonomi.
I skräckpropagandan mot marknadshyror talas det ofta om "chockhöjningar" som skulle tvinga hyresgäster ut på gatan.
Men en verklig marknadsanpassning av hyrorna bör kombineras med en skyddsklausul: den som i dag har ett hyreskontrakt får välja om hon eller han vill betala räkningen med dagens system. Pensionären i sin "billiga" Östermalmsvåning kan alltså bo kvar.
En annan vanlig invändning är att bostadssegregationen skulle öka. Faktum är dock att i ett av världens mest inkomstutjämnade länder köper nu barnfamiljer med mycket medelmåttiga inkomster bostadsrätter i Stockholms innerstad, medan höginkomsttagare med kontakter och hyreskontrakt bor billigare.
Insikten om att svenska folket faktiskt köper och betalar marknadsmässigt för sitt boende har nu - sensationellt nog - även nått socialdemokraterna.

Riksdagsledamoten Carina Moberg leder partiets bostadspolitiska arbetsgrupp och till rörelsens Pravda, Aktuellt i Politiken, säger hon att "Vi tror att många människor någon gång i sitt liv faktiskt vill äga sitt boende. Då kanske det är något vi måste titta på."
Välkommen till verkligheten, Moberg!
Men "titta på" innebär i den socialdemokratiska världen naturligtvis nya bidrag eller nya subventioner. Aktieägarna i byggbolag som Skanska skulle bocka och buga för skattemiljarder i bostadsbidrag.
I de socialdemokratiska högtidstalen sägs bostaden vara en "social rättighet och inte någon handelsvara." "Folk känner inte igen sig när vi säger det. Den största investeringen du gör i ditt liv är för de allra flesta bostaden", säger Carina Moberg självkritiskt.
Kul att Moberg hittat till tidningarnas bostadsannonser.

En annan självklarhet återstår för socialdemokratiska bostadspolitiker att upptäcka - den om att marknadshyror krävs för att rädda nyproduktionen av hyresrätter. Annars satsar byggherrarna på bostadsrätter - eller nyheten, ägarlägenheter.
Alliansregeringen inför nu de ägarlägenheter som är vanligt förekommande i våra grannländer; äntligen ska den som bor i en lägenhet kunna äga sin bostad på riktigt.
Hyresgästföreningen protesterar mot denna bostadspolitiska reform. Men hur kan det vara okej att äga ett radhus på längden, men inte på höjden? Svaret måste sökas i organisationens egenintresse. Ju fler människor som äger sin bostad desto färre potentiella medlemmar.
Hyresgästföreningen borde i själva verket välkomna marknadshyror. För om hyrorna verkligen sattes efter trappuppgång, sjöutsikt, våningsplan, krogtäthet och annan efterfrågan skulle rimligen fler hyresgäster känna ett behov av professionell hjälp med förhandlingen.