När alliansen var i opposition bestod ett favoritnummer i att håna S-regeringens arbetsmarknadspolitik. Ständigt återberättades historier om hur flummigt det kunde gå till i de "trAMS-åtgärder" som var Göran Perssons vapen mot arbetslösheten.
Kritiken var träffsäker. Dessvärre tycks alliansregeringen själv, med sin gigantiska satsning på "jobbcoacher", ha lanserat en ny klassiker i genren fiaskoartade arbetsmarknadspolitiska satsningar.
Kritiken har varit hård alltsedan arbetsförmedlingen började sätta sprätt på de tre miljarder som Sven Otto Littorin beslöt att satsa på "coachning" i december förra året.
Många varnade för att det extremt hastiga anskaffandet av tusentals coacher - ett yrke som ingen riktigt kan definiera - skulle leda åt skogen till.
Sedan dess har mycket framkommit som talat för det, men inget så förödande som Aftonbladets pågående artikelserie där man granskat samtliga 952 coachföretag som har avtal med arbetsförmedlingen.
Aftonbladets granskning visar att arbetslösa människor utsätts för alla tänkbara terapeutiska irrläror - för våra skattepengar.
I stället för att få jobb skolas de i självhjälpsmumbojumbo. Det finns rentav coacher som tror att vägen till arbete går genom hypnos.
Säkerligen är flertalet coacher om än inte jobbskapande, så i alla fall oförargerliga. Men det är tyvärr inte några enstaka rötägg som står för flummet. Exempelvis sysslar vart tionde coachbolag med den pseudovetenskapliga terapiformen "neurolingvistisk programmering".
När Arbetsförmedlingen i fredags meddelade att man inte kommer att förlänga avtalen med de 952 coachbolagen utan genomföra en ny upphandling visste man rimligtvis att Aftonbladets artikelserie var på gång.
Upphandlarna har gjort bort sig kapitalt. Men det är regeringen som är ytterst ansvarig. Självklart är det bra att coachupphandlingen görs om och de uppenbara dårarna rensas ut. Det grundläggande problemet är dock att regeringen har anslagit så mycket pengar och att de pytsas ut enligt så märkliga principer.
Man har satt upp ett volymmål om att 200000 svenskar ska coachas fram till 2011. Det är alltså inte tillgången på vettiga coacher, eller arbetslösas behov, som styr arbetsförmedlingens köp av coachning.
Kombinationen av att regeringen lagt brinnande miljarder i arbetsförmedlingens fickor och att coach är en titel som i princip vem som helst (som gått en sjudagarskurs) kan göra anspråk på är det som bäddat för fiaskot.
Det är förståeligt och sympatiskt att Sven Otto Littorin ville "göra något" förra vintern när krisen var som värst. Men nu måste han ta ansvar för misslyckandet.
Den statssponsrade coachbranschen måste styras upp. Det behövs tydligare definitioner och högre krav - betydligt färre och betydligt bättre coacher.
