"Curiouser and curiouser!" som Alice i Underlandet sade: det är inte helt lätt att tolka relationerna mellan Socialdemokraterna och Rut-avdraget.
I tisdagens Aktuellt debatterade Mona Sahlin med Fredrik Reinfeldt. Hon fick frågan om Socialdemokraternas ideologiska argument mot Rut-avdraget. Och Sahlin förklarade högtidligt att det handlar om social rättvisa: "Alla är med å betalar... men bara några få nyttjar det."
Kort sagt: låginkomsttagare finansierar, via skattesedeln, en tjänst som främst nyttjas av välbeställda. Det är, enligt Sahlin, orättvist.
I går avslöjade dock Aftonbladet att S-koryféer som Leif Pagrotsky, Jan Eliasson, Ylva Johansson och Björn von Sydow nyttjar Rut-avdraget. Sahlin borde ha blivit upprörd, tycker man. Men, nej: "det är orimligt att ställa andra krav" på S-eliten än på andra, sade hon.
"Orimligt" - verkligen? Talar vi om rika sossars nödvärnsrätt mot dammråttor? En nödvärnsrätt som övertrumfar den rättvisa som Sahlin talar så salvelsefullt om?
Det slirar.
Slirar gör det också när Rot-avdraget kommer på tal. I Aktuelltdebatten försvarade S-ledaren partiets stöd för Rot-avdraget med att det, om de rödgröna vinner valet, "blir ett GRÖNT avdrag!".
Det låter ju fint. Men det förslag som de rödgröna lade i fjol innebär att Rot-avdraget blir kvar i nuvarande tappning - så att rika lirare fortfarande kan riva ut ett två år gammalt kök för att bruna köksluckor är "ute". Vilket är så lagom klimatsmart. Ovanpå det har de rödgröna lagt en "klimatbonus", ett extra avdrag om byggandet leder till energivinster.
De rödgröna hade möjligen haft ett case, om de hade gjort om hela avdraget till ett strängt klimatprojekt. Men när Sahlin försvarar det ursprungliga Rot-avdraget kommer hon inte undan den uppenbara frågan: varför Rot, men inte Rut?
Kan det bero på att Rot hjälper fackligt starka, svenska byggarbetare medan Rut bara hjälper städerskor som talar med brytning?
Troligen är det så. Arbetarrörelsen är en man. Först i andra hand en kvinna.
Det bästa försvaret för Rut-avdraget är emellertid jämställdheten. För det första kan kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden få ett vitt jobb. För det andra kan kvinnor i karriären få bättre ordning i sitt liv genom att köpa "Ruttjänster". Det är inte alls omöjligt att städhjälp, för ett överkomligt pris, utgör skillnaden mellan ett ja och ett nej när chefen erbjuder befordran.
Och det hjälper inte nödvändigtvis att männen i sådana familjer drar jämställda lass. Två föräldrar i karriären kan ha svårt att få livet att gå ihop, ändå. Och generellt har kvinnor en lägre smärttröskel för stök och en större tendens att känna sig otillräckliga och skuldtyngda. De är uppfostrade så.
Om Socialdemokraterna verkligen bryr sig om kvinnor och jämställdhet kan de inte bara fokusera på kvinnor i skola-vård-omsorg. Och om de bryr sig om kvinnorna som är outsiders på arbetsmarknaden, och om kvinnorna som kan klättra på de manstäta karriärstegarna - då borde det inte vara så förtvivlat omöjligt att ge Rut ett eget rum i folkhemmet.
