Den socialdemokratiska valberedningen var tvungen att skrälla och plocka en kandidat från reservbänken: en kompromissernas kompromiss. För det skulle ju aldrig bli någon "Idol-tävling" - Berit Andnors försvar för toppstyrningen och maktmyglandet. Det faktum att en riktig högoddsare nu ska bli S-ledare och därmed statsministerkandidat är bara ett av flera kvitton på hur djup krisen är inom socialdemokratin.
Det betyder nödvändigtvis inte att Juholt blir en dålig partiledare ur ett S-perspektiv. Efter den hårda interna fajten finns det många missnöjda som vill döma ut honom på förhand, precis som var fallet när Göran Persson valdes.
Juholt har varit en trägen arbetare i rosenträdgården. En profilerad och kunnig försvarspolitiker som aldrig fick bli försvarsminister hos Göran Persson. Och Mona Sahlin maktspelade bort honom från det partisekreterarjobb han utlovats 2009. Trägen vinner dock troligen på kongressen. Rimligen har valberedningen gjort analysen att det inte finns någon motkandidat med tillräckligt starkt stöd.
De 350 ombuden förväntas välja en ledare vars politiska kurs är totalt okänd och vars allmänpolitiska ståndpunkter ligger begravda bakom någon regementsbyggnad som Juholt besökt.

På presskonferensen i går försökte Juholt tala till de egna och beklaga sig över att regeringen Reinfeldt ägnar sig åt "förvaltande" och är "tömd på idéer". Må så vara, men vilka idéer har då Juholt mer än den bombmatta av floskler han släppte på Sveavägen 68?
I en kommande bok säger Juholt i alla fall att han är "så satans trött på dessa närmast religiösa utropen på förnyelse".
Det börjar dock bli bråttom att tänka lite nytt för tronpretendenten; lördag den 26 mars ska det stora linjetalet om framtiden hållas.
Vad, exempelvis, tycker Juholt egentligen om las? Är han lika pragmatisk i politiken som i rollen som styrelseordförande för ägarbolaget bakom tidningen Östra Småland? När tidningsledningen ville spara in på personalen i fjol, skulle las kringgås. Då teg Juholt.

Det brukar hävdas att Håkan Juholt ligger ett snäpp till vänster om mittfåran i partiet. När Carin Jämtin som kommer från vänsterdistriktet Stockholm
stad dessutom ska bli partisekreterare kan resultatet beskrivas som storslam för partivänstern. Nu förhåller det sig inte riktigt så: om Socialdemokraterna fortfarande har ambitionen att vara Sveriges största parti, kan man inte bortse från att den praktiska politiken måste ligga till höger i partiet. Det var också budskapet från Mona Sahlin i hennes tuffa avskedstal den 4 december.
På ett sätt är Jämtin en ännu större överraskning. Hon har till skillnad från Juholt testats, först som tämligen anonym biståndsminister, sedan som ännu anonymare oppositionsledare i Stockholms stad, där partiet gjorde ett katastrofval. Fler Stockholmsväljare krävs för att S ska vinna 2014.
För alliansen vore det dock ett stort misstag att underskatta duon Juholt och Jämtin. Kanske är det just S-politiker med vänsterstämpel som kan få legitimiteten och därmed makten att vrida partiet åt höger.