Tänk er Stockholm i nådens år 1398. Drottning Margaretas danske fogde tittar ut över Stads- holmen och ser träställningar resas. Några framgångsrika köpmän, svenskar och tyskar, ser ut att bygga sig stenhus. Skamlöst blockerar de den fria sikten från slottsgemaken.

Nu får det vara nog, säger sig fogden. Stockholms synlinje måste bevaras. Invånare bor av tradition i låga trähus, alla kan se hur staden vuxit fram på en holme, det är ett riksintresse att bevara sambandet mellan stad och skärgård.

Inga stenhus mer än Slottet, klostren och kyrkorna ska tillåtas. Ska Stockholm nödvändigtvis växa, folk kan ju bo i Strängnäs också, får det blir genom att trähusen sprider sig på malmarna.

Silhuetten, för Søren.

Nä, det hände inte då. Stenhusen reste sig, fler och högre. Strandlinjen ändrades, fylldes ut med bråte och sopor utan prövning om miljöskadlig verksamhet. Den enväldiga unionsdrottningen såg ingen anledning att hejda utvecklingen.

Nu lever vi i en demokrati. Men det är opolitiska tjänstemän som fastslår vad som är "riksintresse" för kultur- och miljövård. Och deras uppfattning om vad som är viktigt att bevara väger tyngre än åsikterna bland invånarna och politikerna i berörda kommuner. Visst kan veton från skön-andar på länsstyrelserna överklagas till regeringen, men det är inte alltid lokalpolitikerna orkar slåss. Särskilt som de sällan är alldeles eniga.

I huvudstaden, där hela innerstaden är klassad som riksintresse, är det nu bråk om huset som ska byggas mitt emot Centralstationen. Fastighets-ägaren, statliga Jernhusen för övrigt, vill bygga ett nytt hotell, åtta meter högre än den rivna föregångaren Continental. Dessa åtta meter har fått länsstyrelsen i Stockholm att gå i spinn.

Byråkraterna lutar sig mot Riksantikvarieämbetets formuleringar om vad som är skyddsvärt, som: "Stadssiluetten med den begränsade hushöjden där i stort sett bara kyrktornen och offentliga byggnader tillåtits höja sig över mängden".

Med ett åtta meter högre hotell skulle den gamla huvudposten på Vasagatan krympa för den som tittar norrifrån, delar av Klara kyrka skulle skymmas och den som spanar från Monteliusvägen på Södermalm får en "sämre" Stockholmsvy.

Fogden fann ingen anledning att frysa Stockholm siluett år 1398. Det finns anledning att göra det nu heller. Därmed inte sagt att alla varje plan på höghus bör förverkligas, lika lite som varje låghusbygge. Alla projekt bör prövas för sig, men lagstiftningen bör ändras så att kommunernas åsikter väger tyngre än statliga tjänstemäns. Få människor vill leva i museimiljöer och historie-turism kommer inte att vara Sveriges stora framtidsbransch.

Dessutom är faktiskt Hötorgscity speciellt nämnt som riksintresse, som uttryck för det moderna välfärdssamhället. Trots att skraporna är höga och byggnaderna kommersiella. Inte ska vi låta dem stå som det sista skriket mot Stockholmshimmeln.