Vill du undvika cancer, kära syster? Två små råd: operera bort livmodern och flytta till Japan.
Den uppmaningen hörde jag av en föreläsare på Karolinska Institutet för länge sedan.
Han menade inte allvar. Hans poäng var att, visst, man kan göra allt för att undvika sjukdom och uppskjuta död, till exempel operera bort "riskorgan" och flytta dit cancerstatistiken är som ljuvast.
Eller så kan man bestämma sig för att det finns andra värden i livet än att bli 130 år gammal.
I måndags presenterades en studie som ger stränga fingervisningar om hur kvinnor ska leva för att hålla cancer och hjärtattacker stången.
Man inte ska röka, dricka måttligt med alkohol, inte ha mer än ett par kilos övervikt, äta grönt och sunt samt motionera en timme om dagen.
Professor Alicja Wolk vid Karolinska Institutet är optimistisk, för studien visar, anser hon, att man inte behöver vara "en extrem hälsomänniska" för att lyckas.
Alicja och jag har olika åsikter om vad "en extrem hälsomänniska" är.
Jag är en extrem hälsomänniska i teorin. Jag läser allt om hälsa. Om jag missar något, håller min mor mig á jour. Men det är inte lätt att navigera rätt. I åratal inpräntade hon att morötter är hörnstenen i en nyttig kost.
"Du äter väl morötter?" "Varje dag." "När åt du morötter sist?" "Till lunch."
Så, plötsligt, en dag, larm på telefonen: "Ät inga morötter för guds skull!" En ny studie visade att de brandgula rovorna var - cancerframkallande.
Som tur var kunde jag lugna henne med att mina tidigare morotskommunikéer hade varit en smula friserade.
En annan luring i hälsorapportfloden är att "man blir fet av fett". Det är - inser alla utom Livsmedelsverket, som vill tänka på saken till 2012 - en myt. Man blir snarare fet av enkla, blodsockertriggande kolhydrater och av den hunger man drabbas av när man försöker banta genom att äta ännu mindre fett och ännu mer kolhydrater.
Det finns de som hävdar att den amerikanska spannmålslobbyn har legat bakom kolhydrathaussen. Sedan spred sig tesen om det farliga fettet och de härliga kolhydraterna över världen. I Sverige skulle man som bekant äta sex till åtta skivor bröd om dagen för att göra Socialstyrelsen glad.
Fett, däremot, har haft urdålig press - och det sedan långt före "Big Breads" lobbying, antagligen.
Fett känns omoraliskt. Och ytterst okvinnligt. Scarlett O'Hara kunde lugnt knapra på en brödkant utan att skrämma i väg sina friare. Men en kvinna som drar i sig en saftig stek med smöret rinnande nedför hakan - hon är antingen häxa eller drottning.
Och det verkar för övrigt så logiskt att den som är tjock ska gå hungrig ett tag för att ställa allt till rätta; sona sina synder. Att lösningen skulle vara "ät mer fett", låter både ogudaktigt och opassande.
Men av fett blir man mätt, håller vikten, orkar mer, blir gladare. Då minskar stressen, vilket är bra för kroppen, eftersom stresshormoner sliter på hela organismen. Och cancer, sade en läkare en gång, är "förtvivlan på cellulär nivå".
Jag tror blint på att kvinnor lever länge och lyckat om de joggar varje dag och äter grönsaker och har sig. De är helt enkelt värda en hälsojackpott, som de har slitit och försakat. Allt annat vore orättvist.
Men bortom moralen - har någon verkligen bevisat att nikotinnyttjande, vinälskande, fylliga, njutande tanter lever sämre liv, när allt är sagt och gjort, än smala joggare som vadar i broccoli?
Går det att få anslag, ens, för sådan frivol forskning?
