Sveriges kommuner är skyldiga att erbjuda vissa funktionshindrade en meningsfull, daglig sysselsättning. Det kan handla om att vika kartonger, vattna blommor eller bistå i en kafeteria.
Normalt utgår en liten ersättning, så kallad habiliteringsersättning, för det frivilliga arbetet. Det är inte något som man kan leva på, till det har deltagarna sin sjuk- och aktivitetsersättning. Och det handlar ju inte om reguljära arbeten. Men för att det ska kännas att uppgifterna är betydelsefulla - vilket de ofta är - får deltagarna i regel ersättning. Genomsnittet för kommunerna ligger på 30 kronor om dagen.
Mikael Karlsson i Grästorp brukar fira löningsdagen med pizza, berättade han i Ekot i veckan. Men nu är det slut på firandet. Som många andra kommuner har Grästorp valt att dra in de funktionshindrades ersättning. Det innebär en besparing på 135 000 kronor.
"Man känner sig tvingad att prioritera", säger ordföranden i Grästorps sociala utskott, moderaten Niclas Andrén. Vad man i praktiken sparar in på är utsatta människors självkänsla och livskvalitet. Dagersättningen kan upplevas som skillnaden mellan att betraktas som vuxen och kapabel och som ett barn. Den är ett kvitto på uppskattning.
2008 hade var sjätte kommun avskaffat dagsersättningen. Anledningen till att de gör det är att de kan. Kommuners budgetar är hårt uppbundna av olika krav lagen ställer. Dagverksamheten inom LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, är ett exempel på en tjänst kommuner måste tillhandahålla. Däremot är det frivilligt att betala "flitpeng". Det är ett skäl till att kommunpolitiker drar in här, fast besparingen är så liten och skadan så stor.
Detta illustrerar ett problem: lagkraven på kommunerna är omfattande i dag, eftersom medborgarna vill försäkra sig om kvaliteten i de välfärdstjänster som kommunerna har ansvar för. Men det betyder att varje post som inte är statligt reglerad, lätt blir offer för besparingar. Dit hör de funktionshindrades dagsersättning.
Att ställa ännu ett krav, och skriva in dagpenning i LSS, är därför ingen bra lösning i längden. I stället måste kommunerna ta sitt ansvar. Visa heder och hyfs. Idrottsarenor och turismsatsningar fattas det sällan pengar till - att spara in kaffepengar på funktionshindrade människor är ynkligt.
Hur de röstsvagaste grupperna behandlas säger mycket om ett samhälle. Indragen dagersättning till funktionshindrade vittnar om en sorgligt instrumentell människosyn. Funktionshindrade ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt; i det ingår att få betalt för utfört arbete. Politikerna i Grästorp, Mark, Älvdalen och alla andra kommuner som inte anser sig ha råd att betala dem några tior om dagen, borde genast tänka om.
