År 2001 var Socialdemokraterna starka och stora. På kongressen bestämde ombuden att "lagstiftningen måste stärkas så att heltid blir en rättighet och deltid en möjlighet".
Året därpå gjorde S ett bra val. Göran Perssons regerade vidare med 39,9 procent av riksdagsrösterna, en uppgång med 3,5 procentenheter. Men den där heltidslagen dröjde. Fackförbunden Kommunal, Handels, Fastighets och Hotell- och restaurang blev surare och surare.
Till slut tillsatte arbetslivsminister Hans Karlsson, en gång avtalssekreterare i LO, en utredning. Men resultatet var ingen nöjd med. Arbetsgivarna ville inte ha någon lag alls. Facken upprördes över att utredaren vill undanta mindre företag.
När Socialdemokraterna gick in i valrörelsen 2006 hade de fortfarande inte lagt fram något lagförslag om rätt till heltid. Inte var det därför de förlorade valet, men nog kan det ha bidragit.
Önskan om heltidsjobb är högst förståelig, men det är en rätt som är omöjlig att lagstifta om. Det måste gå att bemanna butiker, krogar och sjukvårdsinrättningar efter kundtillströmningen och omsorgsbehoven. Och de är inte lika stora åtta timmar i sträck, vardag som helgdag. Självfallet försöker varje smart arbetsgivare att pussla med olika arbetsuppgifter så gott det går för att kunna erbjuda efterfrågade heltider. Men det går inte att fixa hela vägen.
Regeringen Reinfeldt har följaktligen inte lagt något lagförslag om heltidsrätt. Men eftersom Moderaterna numera kallar sig "det enda arbetarpartiet" uppmanas deras kommunal- och landstingsråd att ställa ut löfte om rätt till heltid.
Moderaterna i Stockholm stad har hängt på.
- Vi tycker att det är i linje med vår politik om människors möjlighet att kunna försörja sig själva, så det känns nu helt rätt att driva frågan, säger finansborgarrådet Sten Nordin i SvD.
Ändå finns det en man som inte är nöjd: Olof Tappert, som är förtroendevald i Kommunal. Heltid är bra, "men vi vill inte att det blir till vilket pris som helst" säger han i SvD. Det går inte an med annan befattning, och inte heller med annan arbetsplats del av heltiden.
Den riktigt jobbiga varianten av heltid - delade turer, alltså att arbeta några timmar, vara ledig några, sedan jobba igen - nämner Tappert inte ens.
Men det är dessvärre sådana saker som krävs för att klara ett löfte om rätt till heltid. I S-styrda Luleå infördes rätten 2009. Året därpå genomfördes demonstrationer mot delade turer. Och de som sluppit delade turer men i stället fått mer helgtjänstgöring är inte nöjda de heller.
Om inte ens stora arbetsgivare, som Luleå kommun, kan erbjuda heltidstjänster åt alla som vill på villkor som duger åt Kommunal - hur skulle då småföretag kunna göra det?
Genom sin kritik av heltidsrättens praktiska följder visar Kommunal att en lag vore vansinne. Vilket inte hindrar att arbetsgivarna måste anstränga sig när de lägger sina scheman.
