Fler rika och färre fattiga. Så kan man sammanfatta resultatet av socialstyrelsens nya rapport om inkomstutvecklingen under tio år fram till 2007.
Glädjande nog har andelen människor som lever under fattigdomsstrecket minskat från 11 till 5 procent. Siffrorna säger inget om den ökade fattigdomen i finanskrisens spår, men den långsiktiga trenden innebär ändå förbättrade inkomster.
Eftersom högavlönade har fått stora lönelyft har även inkomstskillnaderna ökat. Mörka rubriker om ökade klyftor kommer därmed som ett brev på posten. Men den skräckbilden behöver nyanseras en smula.
Problemet är inte att det finns rika, utan att det finns arbetslöshet och fattigdom. Fem procent av befolkningen lever under fattigdomsstrecket, det vill säga under socialbidragsnormen. Många av dessa är unga, ensamstående föräldrar och utlandsfödda. De har varken starka röster eller stora organisationer som företräder dem.
LO:s Wanja Lundby-Wedin höjer ofta rösten mot ökade inkomstklyftor. Nyligen gick hon ut och varnade för att LO-förbundens medlemmar har fått det ekonomiskt kärvare sedan finanskrisen.
Det är förvisso Lundby-Wedins uppgift att företräda sina medlemmar, men fina ord om fattigdoms- och arbetslöshetsbekämpning klingar falskt när facket och vänstern samtidigt motsätter sig minsta lilla uppluckring av en stel arbetsmarknad som stänger ute ungdomar och utlandsfödda.
Socialdemokraterna har rentav flaggat för fler skärpningar, såsom en lagstadgad rätt till heltid och hårdare regler för bemanningsföretagen. Dessutom har de rödgröna lovat att ta bort RUT-avdraget. För den som vill motverka fattigdom och arbetslöshet är det märkliga prioriteringar.
De som lever under socialbidragsnormen är trots allt inte LO-anslutna med jobb eller andra arbetande som politikerna ivrigt tävlar om att få lösa livspusslet åt. Fattiga är den grupp som tvingas till bidragsberoende, fjärran LO:s arbetsmarknad.
För arbetslösa är det ingen tröst att makthavare lägger ner energi på att beklaga sig över att det finns fler förmögna i Sverige. Att jaga bort pengar genom att återinföra förmögenhetsskatten ger lägre skatteintäkter. Det är inget som gynnar samhällsgrupper i behov av offentligt stöd.
Fokus borde i stället ligga på att bekämpa fattigdomen och arbetslösheten. Siffrorna från socialstyrelsen talar sitt tydliga språk: Av socialbidragsberoende medborgare, i fem år eller mer, är över hälften födda utomlands. Ungdomsarbetslösheten är tre gånger högre än arbetslösheten bland medelålders.
Fattigdomen har visat sig bli alltmer koncentrerad till den grupp utlandsfödda som inte kommer in på arbetsmarknaden. Det problemet borde vi bekymra oss över - inte att det existerar rika i vårt land.
