Ska du själv få bestämma om du vill söka vård
i ett annat EU-land eller är det försäkringskassan som ska avgöra? Det var en av frågorna som
diskuterades när EU:s socialministrar träffades
i Jönköping i går.
I våras röstade Europaparlamentet för det så kallade patientrörlighetsdirektivet, som handlar om rätten att fritt söka vård i inom EU. Och förslaget ligger nu på ministerrådets bord.
Regeringen och flera borgerliga politiker
i Europaparlamentet driver linjen att medlemsländerna inte ska kunna hindra
någon från att söka vård i ett annat EU-land.
Rätten att välja vård utanför hemlandet kan framstå som en självklar del av den fria rörligheten inom EU och borde förstås vara det.
Men precis som i fråga om vårdvalsreformerna här hemma är den svenska vänstern skeptisk. Hur skulle det se ut om folk själva fick bestämma var de ska få vård? Det är bättre att landstingsbyråkrater och försäkringskassehandläggare bestämmer, hävdar man som vanligt.
Konkret handlar konflikten om
i vilken utsträckning det ska krävas förhandsbesked från hemlandet innan man söker vård utomlands.

I dag går det att få förhandsbesked, och därmed vården i ett annat EU-land betald direkt via skattsedeln, om försäkringskassan och landstinget bedömer att väntetiden här hemma är för lång. Utan förhandsbesked får du lägga ut pengarna själv, ibland hundratusentals kronor, och hoppas att försäkringskassan i efterhand vill betala.
Det här systemet gör förstås att den fria rörligheten i praktiken blir förbehållen dem som kan betala ur egen ficka.
Självklart borde man kunna söka vård på vilket sjukhus man vill, i vilket EU-land man vill, och få det betalt via skatten. Det är den enskilde patienten som ska bestämma om det finns ett behov, inte byråkraterna.
Men vänsterns motstånd mot patienternas fria rörlighet handlar också om en oro för vad som kommer att hända med den svenska sjukvården. Om vi får rätt att välja kommer alla att välja
vård i andra länder, tycks man
resonera.
Hur det går ihop med rapporterna om den svenska vårdens höga kvalitet går är helt obegripligt.
Att svensk sjukvård är konkurrenskraftig kommer det ju hela
tiden rapporter om. Tidigare
i veckan rapporterade exempelvis ”Ekot” om hur Island valt Sahlgrenska i Göteborg för organtransplantationer.

Fri rörlighet för patienter vore i själva verket bra för vården.
Fler patienter ger ökade resurser och ökade möjligheter för vården att specialisera sig och höja kvaliteten.
Självklart ska vi välkomma möjligheten att sälja mer sjukvård till andra EU-länder. Det känns faktiskt betydligt mer framtidsinriktat än att envisas med att bygga bilar som ingen vill köpa.
Vårdval Europa är bra för sjukvården och bra för patienterna.