Han såg dyster ut i partiledardebatten, Fredrik Reinfeldt.
Han talade sammanbitet om de ekonomiska problemen ute i Europa: många regeringar har inte "haft samma kraft" att skapa goda statsfinanser som den svenska, förklarade han. Men tack och lov har vi det finanspolitiska ramverket och dess strama budgetprocess att luta oss mot.
Skälet till att den strama budgetprocessen infördes, fortsatte Reinfeldt, var att "populister" (Ny demokrati) kom in i riksdagen på 90-talet. Då "uppstod en möjlighet att vara ansvarslös i majoritet".
Reinfeldt ville förstås antyda att en liknande situation har uppstått i dag: en ansvarslös majoritet kan härja och hota Sveriges välstånd. Men det är inte riktigt sant. Ett kryphål har visserligen upptäckts i budgetlagen, men det innebär inte att oppositionen plötsligt kan sätta sprätt på statens pengar.
Däremot kan den öka intäkterna genom att säga nej till det utannonserade femte jobbskatteavdraget. Och eftersom Fredrik Reinfeldts mellannamn är Jobbskatteavdraget, vore detta naturligtvis ett hårt slag. Därför har spökena "regeringskris" och "nyval" börjat nämnas här och var.
Det finns inget facit för när en regering har mött så stora motgångar att den måste avgå. Den kan gå för att den anser sig vara avklädd alla möjligheter att regera. Den kan måla in sig i ett hörn genom prestigeladdad retorik kring en "ödesfråga". Den kan förlora så många omröstningar att den plötsligt, en dag, inte längre upplevs som legitim.
Regeringen Reinfeldt har dock ett grundmurat förtroende. Svenska folket är därtill mycket resonligt och redan införstått med att det parlamentariska läget är knepigt. Som läget ser ut i dag skulle alliansen kunna överleva prestigeförlusten i ett innefruset jobbskatteavdrag, bara man tar det på rätt sätt. Ett heroiskt skälvande "Vi tar ansvar för Sverige i alla lägen" brukar gå hem stort i svenska stugor.
Oppositionen skulle förstås kunna begära misstroendevotum, men även om Håkan Juholt har drag av osäkrad pistol, är det svårt att tro att han i närtid vill få frågan av talmannen om han är redo att bilda regering.
Det är lätt att förstå regeringens frustration över gnisslet i maskineriet. Men Sverige är inte ett företag som ska skötas med största möjliga effektivitet, utan en parlamentarisk demokrati. Regeringen styr, kort sagt, med stöd av riksdagen. Och dagens regering har bara stöd av en minoritet i riksdagen. Alltså kan den inte få igenom sina förslag utan att förhandla med oppositionen eller ha medvind från SD. Regeringen måste dessutom acceptera att oppositionen kan lägga sig i den förda politiken, exempelvis genom utskotts initiativ.
Det är för övrigt nyttigt för demokratin att riksdagen för en gång skull har makt, i stället för att bestå av "röstboskap". Lite mer maktdelning är upplivande för Moder Svea.
Regeringen Reinfeldt får helt enkelt lov att sluta hänga läpp och laga efter läge.
"Lite mer maktdelning är upplivande för Moder Svea.
