I tisdags åtalades de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye för terrorbrott och för att de olagligt skulle ha tagit sig in i Etiopien. Rättegången väntas starta i mitten av oktober.
Enligt uppgifter till UD har de två erkänt att de tagit sig in i landet olagligt. Journalisterna nekar till terrorbrott. Det finns ingen anledning att misstro dem. Att de skulle delta i väpnad frihetskamp förefaller osannolikt.
Persson och Schibbye greps tillsammans med medlemmar ur rebellgruppen ONLF, som är terrorlistad i Etiopien. Man har besökt områden som är stängda för omvärldens insyn. Men det är en väsentlig del av det journalistiska uppdraget att ta sig in och skildra ifrån just sådana områden.
De mänskliga rättigheterna är hårt ansatta i Etiopien. Enligt svenska utrikesdepartementet har situationen också försämrats kraftigt under de senaste fyra åren. Det förekommer rapporter om övergrepp. Rättsväsendet är svagt och lagstiftningen ofta ålderdomlig. Dessutom råder en brist på politisk vilja att komma till rätta med problemen.
När Etiopien gick till val i maj 2010 begränsades pressfriheten. Journalister fick inte tillåtelse att intervjua vare sig väljare eller valobservatörer. Medierna ställdes under en "uppförandekod", vilken innebar att ingen rapportering som "skulle kunna leda till revolter eller terrorism" var tillåten.
Under 2009 antog landet en anti-terroristlag som begränsar politisk aktivitet i större grupper. Vad detta egentligen innebär är luddigt, och ger den etiopiska regeringen och dess myndigheter ett brett tolkningsutrymme. Enligt Amnesty har såväl godtyckliga frihetsberövanden som tortyr förekommit.

Det är i denna miljö Johan Persson och Martin Schibbye har försökt verka. Utrikesminister Carl Bildt och UD måste nu intensifiera kontakter med lokala myndigheter och göra allt för att åtalet mot svenskarna ska läggas ned.
Dessvärre finns det anledning att betvivla utrikesministerns engagemang. När Martin Schibbye och Johan Persson greps den 1 juli kommenterade Carl Bildt detta med att de har befunnit sig i ett farligt område som man bör hålla sig borta ifrån. Som om de två fick skylla sig själva. Hur skulle världen - och vår kunskap om världen - se ut om journalister följde UD:s reseråd?
Reaktionen är oroande och oacceptabel. Nu behövs politiskt mod. Carl Bildt och UD måste markera mot den inskränkta press- och yttrandefriheten och de övergrepp mot mänskliga rättigheter som sker i Etiopien. Kalla det högljudd diplomati.
Den tysta diplomatin regeringen brukar tillämpa har inte visat sig särskilt effektiv. Det skulle Dawit Isaak kunna berätta om. I hans fall har tystnaden nu haft 3 638 dagar på sig ett leverera resultat. Utan framgång.
Larma och gör dig till, Bildt.