Sverigedemokraterna har för första gången, i en opinionsmätning från Sifo, hamnat över riksdagsspärren. I maj visade en mätning från Demoskop på samma bekymmersamma opinionsläge. Sverigedemokraterna har slipat duktigt på profilen sedan slutet på 90-talet. De framstår numera som mer rumsrena - till exempel tycker de inte längre att utomnordiska adoptioner ska förbjudas - de uppfattas som mer dugliga, har styrt upp sin organisation och är redan representerade i 140 kommuner. Sd äger momentum och många bedömare tror att de faktiskt tar plats i riksdagen i valet 2010. Som ett genrep hårdsatsar de på valet till Europaparlamentet nästa år där de gynnas av vanligtvis lågt valdeltagande. Kniper de ett par mandat får några av deras ledande företrädare ett officiellt skyltfönster. Och en språngbräda in i riksdagen.
Så vad händer om ett gäng populistiska kulturnationalister lyckas ta sig in i riksdagen? Kommer de etablerade partierna hålla stånd eller ge efter? Och vilken strategi är klokast?
Erfarenheterna från andra länder ger en splittrad bild. I Norge har Fremskrittspartiet hållits utanför alla överenskommelser, men har ändå fortsatt att växa. I Danmark är Dansk Folkeparti stödparti till den borgerliga regeringen - och fortsätter växa. I Österrike sådde däremot Jörg Haiders FPÖ fröet till sin egen undergång genom att ta plats i en koalitionsregering.
I allmänhet gynnas främlingsfientliga populistpartier av en politisk konsensuskultur, som i Österrike där en stor koalition mellan socialdemokrater och konservativa lade lock på samhällsdebatten. Exemplet Österrike lär oss också att invandringskritiska partier inte så sällan splittras i fraktionsstrider mellan pragmatiker och ideologiska fundamentalister när de tar plats vid maktens köttgrytor.
Skulle sverigedemokraterna lyckas inta en vågmästarroll mellan blocken i valet 2010 är det i dagsläget svårt att se att någon skulle vilja ta i dem med tång. På riksplanet har alla partier kraftfullt markerat avstånd, även om det på kommunal nivå förekommer att moderaterna bjudit in sd i stugvärmen. 1991- 1994 var Carl Bildt så het på regeringsmakten att han under bordet förhandlade med ny demokrati. Det lär lyckligtvis inte komma på fråga den här gången.
Med tanke på att alliansregeringens fyra partier har blivit alltmer sammansvetsade, och kanske ingår i ett valtekniskt samarbete inför valet, är det svårt att tänka sig att något borgerligt parti går in i ett blocköverskridande samarbete för att isolera sd från inflytande. I så fall ligger bollen hos miljöpartiet. Vi får hoppas att de gröna är den stora uppgiften mogna: att börja samarbeta högerut.
Mycket talar för att det är just en skarp konkurrens mellan blocken som missgynnar sd mest. Valet måste handla om jobben och ekonomin med två tydliga alternativ som slåss om makten. Då blir utrymmet för ett missnöjesparti minimalt. Att, som migrationsminister Tobias Billström varit inne på, göra invandringen till valfråga vore att spela de främlingsfientliga i händerna.
