|Infrastruktur|

Med skolstarten kommer semesterbilarna tillbaka. För varje år måste man stiga upp lite tidigare för att slippa fastna. Samma vid arbetsdagens slut. Förra vintern började det becka igen redan vid tretiden, för att inte lätta förrän efter sex. Hur blir det i år?

Vi blir fler. I tunnelbanan är platserna fulla längre ut. Ica Dalen proppas igen av nybyggena vid Blåsut. Stockholm kan visserligen råka illa ut vad det lider, Nokias ras borde vara ett memento för Ericsson. Men än så länge räknar planerarna med fortsatt tillväxt.

Just nu bor vi 2,1 miljoner människor i länet, 2020 tror landstingets planerare på 2,4 miljoner, och 2040 kan siffran ligga på 2,7 miljoner, drygt 600 000 fler än i dag. Om man till detta lägger de andra fyra länen runt Mälaren, så närmar man sig fyra miljoner invånare 2040.

Då blir det trångt. Då kommer dagens vägar och spår att korka igen. Det kommer att drabba tillväxten, men framför allt miljön. Stockholm och Mälardalen riskerar att bli en allt sämre miljö att leva i. Redan nu ser det illa ut. I dag heter lösningen förtätning. Men ju fler skolgårdar, parkeringsplatser och gröna plättar som bebyggs, desto mindre Stockholm blir Stockholm.

Det är vattnen, det gröna, rymden, som skiljer Stockholm från de flesta huvudstäder man vill tävla med. Regionen måste bli större.

Det handlar också om produktiviteten, förutsättningen för det framtida välståndet.

Rätt man på rätt plats låter som en självklarhet - men hur ska han ta sig dit? Ju snabbare och smidigare kommunikationerna fungerar, desto lättare blir det att röra sig mellan jobben. Pågatågen har förlöst och förenat Skånes splittrade arbetsmarknad.

Det är hög tid att göra något runt huvudkommunen.Stockholm är "rijksens styrke och rijkedom" skrev Axel Oxenstierna redan på 1630-talet. Ju sämre centrum fungerar, desto klenare blir tillväxten i hela landet. Därför måste åtgärderna för att lufta huvudstaden komma högt upp när regeringen lägger sin proposition om infrastrukturen i höst.

Även om Förbifart Stockholm är viktig, så ­talar miljön för att göra den spårburna pendlingen så ­enkel och snabb som möjligt.

Svealandsbanan var en lyckträff. Eskilstuna vändes från hotande stagnation till livskraftig pendling. Den planerade framtiden är mycket trögare. Nästa steg borde vara Ostlänken, dubbelspåret från Järna till Linköping. Det skulle lätta trycket på stambanorna och därmed få hela landets järnvägsnät att fungera bättre, men framför allt skulle det vidga det lockande boendet runt huvudstaden.

Vem skulle inte vilja bo i Nyköping eller på ­Vikbolandet, om det bara fanns tät pendel i närheten?

Utredningen om transportsystemets framtida kapacitet i våras var inte alldeles tydlig. I värsta fall skulle planeringen av Ostlänken inte vara klar förrän 2021, med banan på plats först 2032. Då har luften för länge sedan storknat. Ostbanans tillskyndare vill ha byggstart 2015, för att ha de första bandelarna i drift 2020.

Rimligen är det en av de samhällsekonomiskt klokaste investeringarna Sverige kan göra. Ostlänken är ett riksintresse.