Ett skattesystem ska vara så enkelt som möjligt. Vad är det för vits med morötter som ingen begriper? Då är de inga morötter längre.
I ett enkelt system blir det svårare att tricksa. När allt beskattas likadant går det inte att slira på kvittotexten och döpa något till mjölk för att komma undan med lägre moms.
Så var det nya skattesystemet tänkt. Så har det inte blivit. Varje ny regering har gjort nya undantag och nya konstigheter. Sedan budgetreformen stramade åt de statliga utgifterna har skattelättnader ersatt bidrag för att komma runt regelverken. Skattesystemet har blivit mer och mer svåröverskådligt, och därmed sämre.
Därför ska man vara skeptisk mot nya avdrag, Rut som ROT. Men båda har en del som talar för sig.
Samhället fungerar bättre om folk håller på med det som de är bra på och som de tycker är roligt. Om läkaren mår bra av att snickra kanske det är bra för hennes patienter att hon kopplar av med det då och då, men om hon gör det därför att snickaren är för dyr börjar det bli mer betänkligt. Om utredaren måste städa mot sin vilja är det inte heller alldeles lyckat, och går hemfriden över i gräl kan det sluta riktigt illa. Skattekilar som hindrar en rationell arbetsdelning är inte bra.
När folk börjar upphäva skattekilarna på egen hand är det ännu värre. Med svarta marknader kommer det gift i samhället. Svartjobb drar med sig utpressning och elände. Det är ett samhällsintresse att hålla emot svartarbetet.
För Rut finns det dessutom ytterligare ett skäl, som inte är lika relevant för ROT. Om 30 år kommer dagens offentliga intäkter inte att räcka till för att möta dagens offentliga åtaganden. Det är ingen katastrof, för antagligen har hushållens köpkraft hunnit fördubblas under tiden. Då måste några offentliga åtaganden stiga av, och då måste vi vara beredda att betala mer själva.
Att ersätta Rut med kommunal hemtjänst är ohållbart, vare sig den är behovsprövad (Lars Ohly) eller ej (Wanja Lundby-Wedin). Möjligen kan det hanka sig fram när det är de pyttesmå trettiotalskullarna som dominerar hemtjänsten, men om 10- 15 år kommer fyrtiotalisterna, och de är nästan dubbelt så många.
På så vis står Rut för en nyttig folkuppfostran. Vi vänjer oss vid att städning är något man kan köpa och som det är rimligt att betala för. Det avlastar oss något som proffsen gör bättre och som vi inte vill lägga vår tid på. Rut etablerar en vit marknad, det kommer företag som säljer tjänsten utan att fuska med skatten, och efter hand har vi vant oss vid hushållstjänster som vid vilken annan konsumtion som helst.

Det är goda argument för att införa avdraget, men knappast för att behålla det. Avdraget har gjort sitt när hushållen vant sig, och då kan det gå. 50 procents avdrag blir allt dyrare, ju fler som blir tillvanda. Genom att fasa ut det med 10 procentenheter om året blir inte avvänjningen alltför brutal.
Om den vita marknaden då skulle börja svaja kanske man kan avbryta nedtrappningen ett par steg före noll - det kan vara värt 20 procent att hålla marknaden borta från fusket.


Gunnar Wetterberg är ny kolumnist på ledarsidan varannan måndag. Han är samhällspolitisk chef på Saco, författare och debattör.