Få svenska städer - om någon - har ett så dramatiskt 1500-tal som Malmö. Malmö och Köpenhamn blev det danska rikets mest dynamiska städer. Malmö hade omkring 9 000 invånare, antagligen fler än Stockholm vid denna tid.
Christian II utnyttjade böndernas och borgarnas missnöje med adeln. Malmös borgmästare Hans Mikkelsen blev Christians främste medhjälpare när den nya landslagen skulle utarbetas. I Malmö jäste missnöjet med de många tiggarmunkarna, som framförallt etablerat sig i städerna. Malmö blev Danmarks lutheranska centrum.
I den växande köpstaden var vågmästaren ett ansett och inbringande ämbete. Han hette Pieter Vejgere och hade sonen Henrick, som antagligen föddes omkring 1495. Henrick skrevs in vid Rostocks universitet 1514. Därifrån fortsatte han till Wittenberg, strax innan Luther spikade sina teser.
År 1519 kom Henrick hem och blev en av Mikkelsens främsta medarbetare. När kungen sparkades ut följde borgmästaren och hans unge medhjälpare med till Nederländerna. Där styrde den ärkekatolska infantinnan Isabella. Henrick greps som kättare, och räddades från bålet i sista stund.
Hemmavid kokade missnöjet. År 1533 dog Fredrik I. De gammaltroende var fientliga mot den nye kungen Christian III, en ivrig lutheran, men bönder och borgare vädrade också morgonluft. Den protestantiske greven Christoffer av Oldenburg grep till vapen för Christian II:s sak. Efter Christoffer kallas de stormiga åren 1534-1536 "grevefejden".
I Malmö var Jörgen Kock den starke mannen. Han och Köpenhamns borgmästare Ambrosius Bogbinder - som uppfostrats tillsammans med Christian II - tog hjälp av Lübeck för upprorets sak. Det är mycket möjligt att Köpenhamn och Malmö hoppades kunna frigöra sig från det danska riket och ansluta sig till Hansan som självständiga städer.
Men Christian III bröt ner allt mer av motståndet. Henrick - som nu kallade sig Smid - drog sig tillbaka till faderns ämbete som vågmästare.
I Malmö blev han en av de stora 1500-talshumanisterna. Han deltog i den danska bibelöversättningen, han gav ut en dansk-latinsk synonymordbok, som språkvetarna fortfarande återvänder till. Han ställde samman anteckningar om sin samtids historia, som via andra författare bidrar till vår kunskap om tiden.
Men det viktigaste var läkekonsten. Redan 1536 kom "En bog om Pestelentzis Aarsage, foruaring oc Legedom". Det året drabbade pesten Malmö och Köpenhamn. Sedan gick han vidare med fler läkeböcker, till slut sex, som samlade vad han hade lärt i Tyskland, men också växter och recept hemifrån. I böckerna påpekar han att han använder de skånska namnen, som kunde vara annorlunda på andra håll i Danmark.
År 1563 kom ett nytt, våldsamt pestutbrott. Boken om pestens orsaker och läkedom förmådde inte skydda sin författare.
I tidernas fullbordan har det nya stadshuset i Malmö uppförts alldeles nära Henrik Smithsgatan. Kanske finns det en oavsiktlig mening i detta. Stadens nya blomstring kommer 1500-talets borgerliga intellektuella ganska nära. Dags för ett litet jubileum 2013?