Arbetsmarknaden har vant sig av med sextonåringar. Det är ett av de största hoten mot välfärden.
När jag inte riktigt visste vad jag skulle göra efter skolan i början av 1970-talet gick jag ned på Malmö Allmänna Sjukhus. Dagen efter började jag som sjukvårdsbiträde. Jag hade ingen aning om vad jag skulle utsätta patienterna för, men det behövdes inte. Jag fick gå på kurs i tre dagar och sedan i två veckor. Om jag inte hade fått sparken för att jag uppviglade personalen på lungkliniken hade jag sedan fått gå en tolvveckorskurs, och i tidernas fullbordan hade jag blivit undersköterska.
I dag finns det inga biträden kvar inom akutsjukvården, och likadant är det inom många andra branscher.
Det finns allt färre öppningar för dem som saknar utbildning och erfarenhet. När ingångslönerna höjts har arbetsgivarna skärpt kraven på dem som anställs.
De som inte håller måttet lämnas därhän redan från början. Dagens skoltrötta 16-17-åringar kommer inte ur Rosengård.
Nu finns det äntligen en chans att vända trenden. Metall och Teknikföretagen gick före med sitt avtal om yrkesintroduktion i oktober 2010. Ungdomar under 25 år får anställning under högst två år, med 75 procents avlönat arbete och 25 procents studier. I årets avtalsrörelse följde Kommunal och Handels efter med introduktionsanställningar och ungdomspraktik.
Det var det mest hoppfulla resultatet av avtalsrörelsen 2012. De nya anställningsformerna kan öppna nya vägar för dem som inte har så mycket utbildning eller erfarenhet. Kommunal och SKL har uttryckligen sagt att de ska utforma en särskild introduktionsanställning för dem som står längst från arbetsmarknaden, ungdomar utan gymnasiekompetens. När fack och arbetsgivare tar sådant ansvar står den svenska modellen som starkast.
Den tyngsta invändningen mot ingångsjobben var risken att några sextonåringar skulle fastna i ett låglöneträsk. Å andra sidan är det värre med trösklar som leder till utslagning.
Men när läslusten kommer, då ska den vara välkommen, även om man är 27 eller 38 eller 52 år gammal. I 1990-talskrisens spår fick många människor chansen att skaffa sig gymnasiekompetens genom "Kunskapslyftet". Det är en satsning som borde permanentas.
Haken är bara: hur ska ingångsjobben lyfta från papperet? I mars hade Metalls och Teknikföretagens avtal gällt i drygt ett år, men bara 41 ungdomar hade kommit in i yrkesintroduktionen.
Handels och Kommunals avtal är principöverenskommelser, ännu inte sjösatta i verkligheten. Och även när avtalen är klara i sina detaljer, så återstår frågan: kommer arbetsgivarna att utnyttja dem?
Det är ett samhällsintresse att de gör det. Parterna har skapat förutsättningarna. Regeringen kan använda sin "jobbpakt" för att underlätta med subventioner. Men varken Borg eller arbetsmarknadsorganisationerna kan fixa själva jobben. Massmedia måste gå med blåslampa efter kommunalråd, vd:ar, krögare och personaldirektörer. Hur många ungdomar har ni anställt inom de nya avtalens ram?
De nya vägarna in på arbetsmarknaden är den bästa boten mot de skrämmande många unga förtidspensionärerna - men förutsättningen är att arbetsgivarna ställer upp.
