Den som hamnat i underklassens områden och skolor har svårt att ta sig därifrån, oavsett var han eller hon är född. Här Tensta i Stockholm. Foto: ALEX LJUNGDAHL / ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN
Den som hamnat i underklassens områden och skolor har svårt att ta sig därifrån, oavsett var han eller hon är född. Här Tensta i Stockholm. Foto: ALEX LJUNGDAHL / ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN
Gunnar Wetterberg

Att invandrare slås ut är en klassfråga

Publicerad

De nyanländas svårigheter är inte bara deras, utan ett klassproblem. Alla måste få chansen till utbildning – om och om igen.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Häromveckan kom Ankomst och härkomst – en ESO-rapport om skolresultat och bakgrund (ESO 2017:3). Alldeles i slutet av rapporten kommer en av Hans Grönqvists och Susan Niknamis viktigaste slutsatser: ”När vi slutligen kontrollerar både för socioekonomisk bakgrund och bostadsområde är storleken på studiegapet minimalt.”

Så långt har debatten inte orkat. De nyanländas svårigheter är inte bara deras, utan ett klassproblem. Skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda handlar om mer än språk och kultur. Den som hamnat i underklassens områden och skolor har svårt att ta sig därifrån, oavsett var han eller hon är född.

Vad rapporten säger är att de nyanlända ofta hamnar just i underklassen. Utan språk, utan kontakter, ofta utan utbildning måste många börja från botten. Barnen följer med sina föräldrar. Deras livschanser blir lika bra eller dåliga som de inrikes födda klasskamraternas.

Skolan i klassamhället

Därför måste debatten om de nyanlända barnens möjligheter vidgas. Ja, mycket är vunnet om de vuxna snabbare kan komma till sin rätt i det svenska samhället. Då ökar de unga invandrarnas förutsättningar att klara sig i det nya landet.

Men lika viktigt är det att ta den bortglömda debatten om skolan i klassamhället. Ju fler elever som misslyckas och hamnar bland samhällets utslagna, desto större blir kostnaderna för välfärdssystemen: färre arbetar och betalar skatt, fler måste försörjas livet ut. 

För att minska klassamhällets genomslag i skolan finns det både individuella och kollektiva vägar att gå.

De individuella vägarna handlar om att ge fler enskilda elever chansen till bättre skola. Genom att blanda skolorna kan elevernas resultat överlag bli bättre. Det är djupt beklagligt att Björklund genast raljerade bort skolkommissionens förslag om lottning och att Fridolin omedelbart vek sig. Kötiderna gynnar barnen till föräldrar som är om sig och kring sig. Varför ska man behålla ett system som premierar de redan gynnade? Först när det nu visar sig att det dessutom gynnar januaribarn vaknar opinionen till liv. Måtte det knäcka flirten med medelklasskön!

Lärarna är avgörande

Allra viktigast är dock de kollektiva insatserna, att stödja skolorna där de flesta från underklassen går. Lärarna är avgörande. Kommunerna måste satsa på rektorer som är skickliga på att bygga upp fungerande arbetslag. Rektorerna måste få resurser att dra till sig lärare som åstadkommer resultat. Och lärarna måste få förutsättningar att koncentrera sig på sin huvuduppgift: att hjälpa och uppmuntra eleverna att förkovra sig.

Just förutsättningarna är centrala. Lärarbristen innebär att kloka rektorer måste hushålla med kvalificerad tid. Därför är Karl-Petter Thorwaldssons förslag om 20 000 lärarassistenter en vettig väg att gå. Skolorna måste ta in medhjälpare som kan avlasta lärarna. Varför inte både nyanlända och studenter på deltid? Det kan locka några av dem att välja läraryrket för gott.

Men skolan får inte bara vara en chans, en gång. För att bryta klassmönstren måste utbildningen finnas till hands, oavsett när läslusten kommer. Därför är komvux, återkommande utbildning och kompetenskonton viktiga inslag i en strategi mot den sociala utslagningen.

 

Läs också:

Varför ställs inte regeringen till svars? 

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Gunnar Wetterberg är fristående kolumnist.

Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag