Det är i kommunalvalen som rösten väger tyngst. Släng ut slösarna!
Det finns ingen rim och reson i uppmärksamheten kring de olika valen. Riksdagsvalen dominerar helt och hållet, i synnerhet i radio och tv, trots att vardagens viktigaste frågor till stor del ligger på kommunerna och landstingen. Kommunerna står för hälften av de offentliga tjänsterna; lägger man till landstingen och regionerna så är det två tredjedelar som hanteras på lokal nivå.
Det är också i kommunerna och landstingen som medborgarens röst kan göra störst skillnad. Det är enkel matematik: mot knappt 7,1 miljoner röstberättigade i riksdagsvalet står kanske 12- 13000 i mediankommunen. Eller knappt 25000 i snitt per kommun, om man föredrar den jämförelsen.
Hur som helst: till och med i huvudkommunen har den kommunala rösten tio gånger så stor betydelse för utfallet som i riksdagsvalet.
För 30 år sedan spelade det ingen roll. Under ett par årtionden var valen genompolitiserade och likformiga. De som splittrade sina röster mellan olika partier var försvinnande få. Ideologierna förutsattes styra barnomsorgsförvaltningen i lika hög grad som utrikespolitiken.
Men sedan dess har väljarna blivit klokare. Det finns en hel del kommunalråd som har långt bättre siffror än sina riksdagspartier - och tvärtom, fast då är de nog oftast oppositionsråd. Det finns lokala partier som bara ställer upp i kommunen eller landstinget, och det finns lokala avdelningar av rikspartierna som struntar i de påbjudna allianserna och skapar koalitioner tvärs över de nationella blockgränserna.
Allt är förstås inte bra (bygdeegoistiska partier för att bevara ett äldreboende eller ett sjukhus på andras bekostnad är ibland en styggelse), men i princip är det sunt. Även om ideologierna för det mesta spelar roll, så kan rollen vara olika stor - och just i kommunerna ska man kanske inte bara rösta med hjärtat.
När jag jobbade på Kommunförbundet försökte vi begripa varför en del kommuner klarade sig så mycket sämre än andra. Inte ens under de goda åren lyckades de få sina budgetar i balans - och under de dåliga kunde det se riktigt illa ut. Men i den officiella statistiken hittade vi inga tydliga mönster - problemen fanns bland både små och stora, i norr lika väl som i söder, väster och öster. Nedläggningsdrabbade bruksorter kunde vara kommunalekonomiska mönsterbarn, expansiva förorter ställde ibland till det rejält för sig.
Svaret var så mycket enklare: det är ledningen det hänger på. Dagens Samhälles genomgång i förra veckan bär syn för sägen. Den starkaste ekonomin har brukskommunen Fagersta, med kommunalrådet Stig Henriksson (V). De som "klarar" ekonomin genom att höja skatten med 50 öre, de har snart problemen på halsen igen.
Med budgeten i balans är verksamheten trygg. Det är kommunalvalens A och O. Med minus på sista raden hotar panikbesparingar, i synnerhet när konjunkturen vänder. De kommunalråd som gick med underskott 2008 borde ha en hel del att förklara i årets valrörelse.
Krisen på 1990-talet gjorde överskottsmålet respektabelt i rikspolitiken, men lokalt finns det fortfarande de som försöker lova sig fram. Rösta bort slarvpellarna!
