EFTER KRISEN
Kri(s)kommissionen ger själv en ledtråd. I den organisatoriska delen inser den problemet med socialdemokratins slutenhet. Alldeles oavsiktligt bekräftar rapporten diagnosen. Huvudinriktningen är att bekräfta de allt färre partiaktivas bild av världen, både i samhällsanalysen och i granskningen av den egna politiken.
Det blir långa och vindlande analyser av globaliseringen, marknaden och nyliberalismen. Finanskrisen ställde till det inför valet 2010 (fast den började faktiskt med subprime sommaren 2007, inte Lehman hösten 2008). Och nog var det så - fast inte som kommissionen ser det. Under 1990-talskrisen hjälpte oppo(s)itionen till att bemästra påfrestningarna, och vann valet 1994.
Nu angrep S Reinfeldt som om världskrisen var regeringens fel - och då blev allt Borgs förtjänst när det hela gick bra. På krishanteringen förlorade S valet, men den sortens självkritik platsar inte.

Socialdemokratin måste våga bejaka den medelklass som dess aktiva för det mesta är en del av. Det är där majoriteten måste vinnas. Medelklassen fångar man med tillväxt och framtid, nu lika väl som under Per Albin och Erlander. Ekonomins framgång betalar trygghet och omsorg. Man kan inte spänna vagnen för hästen.
Det är en medelklass som i många avseenden fått det mycket bättre de senaste tjugo åren, och som också är medveten om det.
Den begriper att en del blivit fel utefter vägen, men det är knappast vänsterbetraktelser kring samtidens ofullkomligheter som visar vägen vidare.
Rapporten blir en hyllvärmare, har många spått. Jag hoppas det bästa kan användas mycket rakare för en framåtsyftande politik:

Kompetenskontot borde bli den moderna socialförsäkringen. Den skulle ge varje löntagare möjlighet att i tid byta väg och på sikt lindra arbetslösheten. Den första ansatsen schabblades bort under Ringholm, men borde bli lika viktig som 1950-talets lösningar var.
Skolorna ska vara så bra att alla barn vill gå med grannarna. (S) måste skapa samsyn i SKL:s förhandlingsdelegation om att höja mer för lärarna än för andra grupper, så att fler duktiga studenter söker sig till yrket.
Det bästa sättet att bekämpa segregationen i skolan är att se till att den inte längre lönar sig.
Infrastrukturen ska koncentreras på spår för att knyta samman arbetsmarknaderna och skona miljön. Ostlänken och pendel till hela Sörmland och Uppland minskar trycket på bostadsmarknaden och klimatet.
Plusjobben ska återinföras. De ska vara riktiga jobb. Utan rejäl erfarenhet kommer många inte in i arbetslivet.
Skatterna behöver ses över. Gamla pengar ska beskattas hårdare än nya för tillväxtens skull. Beskattningen av arbete ska lindras, för det är bra om fler jobbar mer. Fastighetsskatten och momsen är två möjligheter att lindra arbetsskatten.
Skattekvoten måste hållas igen. Stigande skatter leder till skenande skatteplanering. Rikare hushåll får betala mer själva. Arbetsmarknadens parter kan ta ett större ansvar.
Måtte det vara lättare för en partiledare att förnya än vad det är för 50-talet medlemmar i en kommission!