Många anser att julfriden kräver att skinkan är svensk. De återkommande avslöjandena om vanvård på svenska grisgårdar har inte tagit död på den ystra fläsknationalismen.
Svenska grisar må ha det förhållandevis bättre än exempelvis danska. Men föreställningen om att den svenska grisnäringen är småskalig och naturnära är lika falsk för det.
På Scans slakteri i Kristianstad passerar 700 grisar i timmen på det löpande bandet. Det lokala facket slog i oktober larm om att arbetsbelastningen och stressen är för hög. Så det är kanske ingen slump att samma fabrik utmärkte sig i den rapport som livsmedelsverket släppte i går, om tillståndet vid svenska slakterier. I Kristianstad har flera grisar av misstag skållats levande. Man har helt enkelt glömt bort att döda dem först.
Det faktum att livsmedelsverket sedan 2009 totalt sett bara har anmält sju misstänkta djurskyddsbrott kan ge intryck av att allt ändå är väl i slakteribranschen. Men siffran speglar knappast den reella brottsstatistiken. Besiktningsveterinärerna anmäler nämligen bara i nödfall. Så långt det är möjligt ska de i stället uppmuntra och hjälpa. På de större slakterierna är dessutom veterinärerna i praktiken en del av personalen och det skapar förstås lätt andra lojaliteter än den till lagen.
En undersökning från 2009 visade att mer än en tredjedel av grisarna vid några av de största slakterierna hade rivskador från slagsmål. Det var förmodligen snarare uppfödningen än slakteriet som gjorde dem störda och våldsamma. Även om slakterinäringen har problem så är det framförallt på gårdarna som djurskyddet brister.
Sverige har en av världens hårdaste djurskyddslagar, men så länge kontrollen är otillräcklig spelar det liten roll.
Problemet är inte bara att inspektionerna är alldeles få och som regel föranmälda. Det är dessutom allt för vanligt att veterinärer som har i uppgift att kontrollera djurskyddet på ett eller annat sätt är kopplade till grisindustrin. Häri ligger kanske förklaringen till att åklagaren tidigare i höstas lade ner förundersökningen mot Blackstaby Gris AB, varifrån de värsta av Djurrättsalliansens uppmärksammade bilder kom förra vintern. I filmerna syntes uppsvällda kadaver ligga bland bökande grisar. Vissa plågades av bölder och sår, några åt av artfränder.
Journalisten Jesús Alcalá avslöjade nyligen att de sakkunniga veterinärer på vars inrådan åklagaren lade ner ärendet, tidigare hade skrivit ett öppet brev till grisnäringens försvar.
De såg ingen anledning att misstänka lagbrott där företrädare för både polisen, jordbruksverket och länsstyrelsen hade noterat allvarliga missförhållanden. Historien är naturligtvis upprörande.
Samtidigt är det alldeles för lätt att som köttkonsument skylla allt elände på enstaka bönder. Den billiga skinkan och hårt rationaliserade djuruppfödningen har ett pris i lidande. Det bör man tänka på när man dukar upp sitt julbord.
