De svenska väljarna kan gratulera sig själva till det mest framgångsrika EU-valet hittills. Valdeltagandet blev visserligen fortsatt lågt, runt 44 procent, men det är ändå en klar förbättring jämfört med för fem år sedan. Och vi gick faktiskt emot den europeiska trenden.
Över huvud taget har engagemanget varit större i detta EU-val än någonsin tidigare. De politiska partierna har satsat mer liksom medierna. Det är ett skäl att vara stolt i dag.
EU-valet 2009 blev också valet då Sverige lämnade ja- och nejdebatten bakom sig. De EU-kritiska vindarna har mojnat och ersatts av ett intresse för sakfrågorna i EU-parlamentet. Väljarna har tydligt straffat partier som har fastnat i EU-gnäll. Vänsterpartiet störtdök i går liksom Junilistan, som nu skickas hem från Bryssel.
Omvänt har väljarna belönat partier som vill göra något av vårt EU-medlemskap. Miljöpartiet gjorde ett succéval efter att ha strukit kravet på ett svenskt EU-utträde. Än bättre gick Sveriges mest EU-entusiastiska parti - Folkpartiet.
Troligen rör det sig om två väldigt likartade väljarströmmar. Vänsterväljare övergav V till förmån för MP på samma sätt som EU-positiva högerväljare lämnade Moderaterna till förmån för FP. Det är uppfriskande nyheter, som lär tvinga både V och M till eftertanke.
Väljarna kan också applådera sig själva för att de inte släppte in Sverigedemokraterna i värmen. SD kom visserligen oroväckande nära fyraprocentsspärren, men utslaget är ändå betryggande. I ett val där stora delar av Europa tycks ha röstat fram mörkerkrafter särskilde sig de svenska väljarna ännu en gång.
Slutligen gav väljarna både Socialdemokraterna och Moderaterna en välbehövlig knäpp på näsan. De stora partierna ägnade större delen av valrörelsen åt att diskutera inrikesfrågor. S pratade om jobb, jobb, jobb medan Reinfeldt försökte få oss att tro att EU-valet handlade om att ta ansvar för de offentliga finanserna.
Sorry, väljarna gick inte på den finten. De lade i stället sina röster på partier som hade fokus på EU-frågorna.
Särskilt för Moderaterna blev valet en riktig kalldusch. För bara några veckor sedan hade partiet vittring på positionen som Sveriges största parti. Nu gjorde man ett resultat på under 20 procent. Allt som kunde ha slagit fel har uppenbarligen också gjort det: I ett val dominerat av starka kvinnliga kandidater toppade M sin valsedel med gammelmoderaten Gunnar Hökmark. Bilden av M som ett mansparti etsade sig fast ännu tydligare.
Satsningen på att tona ner EU-entusiasmen till förmån för en mer nationalistisk politik blev också en missräkning. Likaså idén om att göra de offentliga finanserna till ledtema för kampanjen.
Det brukar sägas att väljarna är djärvare i EU-val jämfört med andra val. Det ska vi i så fall vara glada för. Oberäkneligheten gör EU-valet till en riktig nagelbitare och till en demokratisk vitamininjektion.
Väljarnas budskap till politikerna kan inte misstolkas: Ta ungdomars engagemang för ett fritt internet på allvar. Inse miljöfrågans fortsatta sprängkraft. Våga stå för er EU-entusiasm och slösa inte vår tid med att käbbla om inrikespolitik.
