Så är det dags igen att njuta av vår yngsta helgdag. Nationaldagen har en brokig historia. Det är bara sex år sedan dagen fick status som helgdag. Förmodligen känner du just i år bäst igen dagen som slutet på en minisemester efter Kristi himmelfärd, klämdag och helg.
Det brukar inte råda någon påfallande yra när Sverige ska ställa till med nationalfest. Kanske för att de påstådda anledningarna till högtidsfirandet är lagom inspirerande. Människor går helt enkelt inte man ur huse för att fira att Gustav Vasa blev kung för 500 år sedan. Ännu färre får partajkänslor av regeringsreformerna 1809 och 1974, till vilka dagen också sägs ägnas.

Alltså präglas dagen av ängslighet. Vad är det som ska firas? Och vad får firas? För att vara på den säkra sidan anordnar Stockholms stadsmuseum med en svensk-somalisk halvdag där musik, dans och sagostund står på dagordningen. En välmenande insats som vill belysa att vi alla är välkomna får förmodas. Men för detta behövs inga utställningar. Detta är en självklarhet som ska synas i praktiken varje dag.
Möjligtvis beror svenskarnas bristande engagemang på att Sverige har varit förskonat från krig och ockupation. Vi har ganska fritt från hot kunnat utveckla vårt välstånd. Vi har ingen självständighetsdag närliggande i tiden eller kollektiva minnen av män som, med livet som insats, försvarat landets gränser. Därför är vår nationaldag utfallet av en papperskonstruktion fri från värdeladdning.
Den svenska flaggan är inget vi tar fram till vardags, om inte fotbolls- eller hockeylandslaget spelar landskamp. Under lång tid lade invandrarfientliga beslag på den. Men visst kan man vifta med flaggan och fira att vi lever i ett välmående land, att samhällsbygget vilar på möjligheten att kunna uttrycka sig fritt, rösta efter eget huvud eller för den delen bilda föreningar såsom vi önskar. Sverige står för öppenhet, tolerans och jämlikhet. Kort sagt, demokrati.

Dessa fri- och rättigheter tar vi för givna, medan många runtom i världen tvingas föra en daglig kamp för att erövra dem. De är universella och inkluderande, inte bundna till vare sig nationsgränser eller kulturell historia.
Utan tydliga värden bakom festen är det inte så konstigt att firandet faller platt. Vi väljer att göra något annat i stället. I Rättvik kommun ställs nationaldagsfriandet in. Man får helt enkelt inte ihop tillräckligt många ideella krafter som är beredd att avbryta den sammanhängande ledigheten för att hjälpa till med arrangemanget. Kommunen får nöja sig med att endast hissa fanan.
Kanske har du också valt att stanna i semesterstugan i dag. Kanske planerar du att bege dig till Skansen i Stockholm för att tillsammans med kungen vifta med flaggan. Du gör som du vill. Och det är precis den valfriheten som är värd att fira. Grattis, Du gamla, Du fria.