Hör Gud bön? Bara en politiker säger "jobben, jobben, jobben" tillräckligt många gånger i den socialdemokratiska kyrkan så får han eller hon syndernas förlåtelse.
Men just den svaga trovärdigheten i sysselsättningspolitiken pekas ut som en central orsak till valförlusten i partiets krisrapport, som släpptes i går. Samma problem brottades S med 2006.
Naturligtvis rymmer rapporten en hel del sund självkritik. Men förvånansvärt lite av nytänkande och kreativa lösningar finns om hur S ska skapa förutsättningarna för fler jobb. Det är snarare anmärkningsvärt hur traditionalistisk, ja, hur gråsossig rapporten är. Det blir mer av vibrationer från något Folkets Hus-möte i Ludvika 1987 än en optimistisk framtidsresa.
Å ena sidan vill kommissionen att S ska uppfattas som Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti. Å andra sidan trillar man i den gamla fällan av dryg självgodhet och fastslår att "det är demokratins företräde som skiljer socialdemokratin från andra partier."
Ja, där fick ni ni höra, alla mindre demokratiskt sinnade miljöpartister och folkpartister! Fast är det inte märkligt att ett så demokratiskt högtstående parti som S inte ens har en öppen demokratisk partiledarprocess?
Vad som eventuellt blir politik av den 118-sidiga krisrapportens återstår att se. Det är inte självklart att nästa partiordförande köper kommissionens förslag att "vinstuttagen ska lagbegränsas" för företag i den offentliga sektorn. Eller det att svenska folket ska förbereda sig på möjliga skattehöjningar vid en S-valseger 2014.
Mona Sahlins stora avskedstal den 4 december var en radikal uppgörelse med partiets politik: fler jobb går före större ersättningar och det ska löna sig att arbeta, underströk Sahlin.
Men kriskommissionen vill ha högre ersättningar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen och sammanfattar att det handlar om att återerövra "problemformuleringsprivilegiet".
Men insikten om att varje valrörelse utgör ett slagfält om verklighetsbilden är inte speciellt revolutionerande.
Kriskommissionären och sosseadliga (Göteborgs-Görans dotter) Anna Johansson gör sig till representant för Eländessocialdemokratin när hon säger att det svenska samhället "är på väg att slitas isär."
Problemet är att när ett parti avskärmar sig från väljarnas uppfattning att Sverige faktiskt fungerar ganska hyggligt, då rasar trovärdigheten. De socialdemokratiska eländesbeskrivningarna blir helt enkelt för gnälliga, som om Ring P1 vore representativt för folkviljan.
Åter till Mona Sahlin i december: "Faktum är följande: när vi regerar Sverige nästa gång så utgår vi från åtta år med borgerliga skattenivåer - och ett folk som har vant sig vid sina jobbskatteavdrag. Tyck som ni vill om det men så är det."
Ja, just så är förutsättningarna i ett av världens rikaste, mest ekonomiskt utjämnade och högst beskattade länder.
Välkommen till den verkligheten, Socialdemokraterna. Med Ring P1-vänstern och Göran Greider som ideologisk vägvisare blir ni ett 25-procentsparti. Mycket högt räknat.
