"Fattigdom - det är livet intill märgen, där benet är som godast", hävdade den amerikanske författaren och naturmannen Henry David Thoreau i ett för 1800-talet ganska typiskt utslag av borgerlig misärromantik. Den europeiska högern vid samma tid ansåg att fattigdomen var statisk och idylliserade den.
Den moderna svenska högern har kommit på bättre tankar och kunde därför vinna det historiska valet 2006, med en berättelse om just dem som lever i utanförskap.
Under Göran Perssons tid vid makten försattes närmare en miljon människor i permanent utanförskap. För att i ett trollslag frisera statistiken över arbetslösheten avskrev man i snabb takt hundratusentals människor från a-kassan och gav dem förtidspension eller sjukersättning i stället. En genomcynisk politik som cementerade dessa människors utanförskap.
Detta identifierade Fredrik Reinfeldt skickligt som valets stora stridsfråga. Här kunde han belägga socialdemokratin med ett sanslöst hyckleri och själv vinna trovärdighet som den lilla människans röst. Men i den sista partiledar-debatten före riksdagens sommaruppehåll slog Mona Sahlin tillbaka med samma mynt:
- Borgerlig politik fungerar inte, men framför allt är den orättvis, hävdade s-ledaren.
Vem har rätt?
I går presenterade tidningen Fokus i Almedalen en rapport om fördelningspolitik som tidningen beställt av Swedbank. Undersökningen visar mycket riktigt att klyftorna och marginaliseringen ökade under socialdemokratins långa regeringsinnehav. Då var Mona Sahlin bland annat integrationsminister med ansvar för en grupp vars utslagning varit minst sagt påtaglig.
Detta påpekade också folkpartiets integrationsminister Nyamko Sabuni på DN Debatt i förrgår: "Socialdemokraternas tolv år vid makten blev i viktiga avseenden förlorade år", skriver Sabuni. Men inte heller alliansregeringen har mycket att yvas över.

Enligt Fokus och Swedbanks undersökning har andelen personer som tre år i rad gått på olika former av sociala ersättningar ökat från 3,9 procent 1993 till 6 procent 2006. Därefter har sannolikt uppgången hejdats, men någon tydlig nedgång kan heller inte skönjas - trots den starka högkonjunkturen. Oavsett regering, säger rapporten, hamnar de mest ekonomiskt utsatta i kläm. Regeringens höga svansföring kräver bättre resultat på marken. Många reformer har klubbats igenom, men de har uppenbarligen inte fungerat fullt ut. Det är dags att tänka smartare och modigare. Ta exempelvis arbetsrätten: om den förblir en helig ko också för en borgerlig regering kan arbetsmarknadens outsiders räkna med att hållas utanför.
Och Mona Sahlin vill med svavelosande symbolik höja fastighetsskatten för de allra rikaste. Men i stället för att på detta vis flirta med en avundsjuk medelklass borde hon kanske se till de allra fattigaste - de där som socialdemokraterna alltså lämnade i sticket sist det begav sig.