Det är ett mirakel. Det vardagligaste, men det största av mirakel: ett barn är fött. Sveriges kronprinsessa Victoria och hennes make, prins Daniel, har fått sitt första barn. Ledarsidan gratulerar!

Just det här lilla miraklet är ett fenomen. Trots att hon föds i demokratins tidevarv, i "världens modernaste land", måste talmannen och statsministern enligt protokollet rappt ta sig en titt på henne. Hade det varit halvtannat århundrade tidigare, hade de, tillsammans med andra högdjur, varit med under förlossningen. Detta för att förvissa sig om att ingen bortbyting smusslades in i tronföljden.

Rätten till Sveriges tron tillkommer, som det står i den grundlag som kallas successionsordningen: "manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl XVI Gustaf". Det är egalt om den blivande monarken har intresse eller talang för sin förutbestämda livsuppgift. Allt har att göra med vilka föräldrar hon har.

Det är absurt. Principen om alla människors lika värde, lika rättigheter och skyldigheter, utgör själva fundamentet i en liberal demokrati. Ingen ska kunna födas till ståndsprivilegier, som rätten till ett ämbete eller immunitet mot åtal. Det är en fullständigt oförsvarbar ordning.

Victoria och Daniel är ett alldeles förtjusande par och de sköter sina uppgifter skickligt. Och många tycker att det är festligt när kungliga damer klär sig i glittrande klänningar och smycken. Men demokratiska principer är viktigare än underhållning.

Den andra sidan av privilegiemyntet är också störande: en svensk tronföljare måste vara av den rena evangeliska läran, får inte ägna sig åt valfritt yrke, får inte gifta sig utan monarkens och regeringens samtycke. Hon är fången i en bur - en väldigt rikligt förgylld bur, men en bur, icke desto mindre. En tronföljares yngre syskon är fångar i en kanske ännu märkligare, lyxig, skattefinansierad mannekängtillvaro där de enda acceptabla sysselsättningarna tycks vara välgörenhetsarbete och formgivning. Det är ett förhållande som bara är rimligt om man låtsas att dessa människor inte är riktiga människor, utan teveseriefigurer.

Svenska folket borde avskaffa monarkin och utropa republik. Vi borde ha en president med huvudsakligen ceremoniell makt. Hon eller han ska väljas av folket, från vilken all offentlig makt utgår.

Om kronprinsessan Victoria får ha hälsan och ett långt liv, vilket vi naturligtvis hoppas, är det fullt möjligt att den nyfödda prinsessan hinner bli 65 år innan det är dags för henne att inträda i rollen som statschef. Men förhoppningsvis, för allas vår skull, har Sverige trätt in i förnuftets tidsålder långt före år 2077.

Blir det inte så, hoppas vi att tronföljaren inser att hon är i sin fulla rätt att göra som drottning Kristina, och överge buren.