Valårets första duell mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin, i SVT:s "Agenda", blev en boxningsmatch i slowmotion. Kombattanterna var mycket lågmälda, mycket återhållna, men de ville knocka varandra totalt, det kunde man inte ta miste på.
Det var dessutom en kamp mellan de mest beklämmande, stereotypa könsroller man kan tänka sig. Reinfeldt stod för analysen och logiken. Mona Sahlin ägnade sig huvudsakligen åt känslosamma signalord: trygghet, anständighet, stupstock. Tillsammans.
Skillnaden i klass mellan de båda blev tydligast när sjukförsäkringen diskuterades. Reinfeldt förklarade utan krusiduller: så här har vi reformerat; vi har gjort så gott vi kunnat, men "det finns inga perfekta reformer". Varför har vi gjort det? Jo, därför att den gamla försäkringen inte fungerade. 140 personer per dag förtidspensionerades under 10,5 år. Nu minskar antalet långtidssjukskrivna. Då får vi mer pengar till välfärd.
På det svarade Sahlin att de rödgröna tänker införa en "trygg" och "stark" försäkring som man "kan lita på". Utan tidsgränser, för det är läkare som ska bestämma tidsgränser, inte politiker eller tjänstemän.

Det är ett helt huvudlöst resonemang. All forskning tyder för det första på att sjukskrivningars längd beror på mycket mer än medicinska fakta, exempelvis sociala normer, patientens informationsövertag och tillståndet på arbetsmarknaden.
Och, för det andra, varför ska sjukskrivna i de rödgrönas Sverige "utredas" av försäkringskassan med jämna mellanrum, om läkarintyg inte får ifrågasättas?
Vilken soppa.
Sahlin framstod inte som mer seriös när ekonomin diskuterades. Hon tänker tydligen fortsätta att, med en dåres envishet, låtsas som om finanskrisen inte existerar; som om arbetslösheten beror på alliansens politik och inte på att världen går igenom den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet.
- Du ljuger dig förbi krisen, sade Reinfeldt.
Ja, sannerligen.

Reinfeldt vann alltså - om man med detta menar att han argumenterade bäst och hade mest förnuft på sin sida. Men politik är ju mycket mer än så. Mona Sahlins signalord gick säkert rätt igenom många tv-rutor, och in i betraktarnas hjärtan. Och Sahlin kommer att nöta, nöta, nöta in dessa ord. "Stay on message".
Och samhällsekonomisk logik vinner inte alla slag. Somliga pensionärer struntar högaktningsfullt i att jobbskatteavdraget i teorin är bra även för dem, på grund av att pensionerna blir bättre i längden om fler jobbar mer. För de vill inte ha bättre pensioner i längden. De vill ha bättre pensioner NU.

Kommer det att fortsätta så här, med Förnuft mot Känsla?
Förhoppningsvis inte. Mona Sahlin är ännu bakbunden av den rödgröna alliansen och dess brist på förslag. Förhoppningsvis kommer förslagen, och ger debatten lite mer substans framöver.
Men om de å andra sidan inte håller bättre klass än sjukförsäkringsspektaklet, då lär 2010 års valrörelse bli av det ytterst kuriösa slaget.