FRIHANDEL
Om Steve Jobs är IT-världens profet är "molnet" paradiset. Något förenklat är "molnet" en plats på internet där du kan lagra din e-post, dina bilder, kalendrar eller egentligen vad du vill, utom din musik då. Musikindustrin har länge haft ett ansträngt förhållande till internet. Apple vill nu förändra detta. Genom att låta din inköpta musik lagras på företagets servrar är tanken att du ska komma åt den oavsett om du sitter vid din dator, Iphone eller Ipad.
Sökmotorjätten Google är inne på samma spår. Gemensamt för de båda är att tjänsten endast, åtminstone till en början, kommer att vara tillgänglig för de amerikanska konsumenterna. Vi musikälskare i Europa och resten av världen får vackert vänta, drömmandes om att även vi en dag kommer att släppas genom "molnets" pärleport.

Men det är inte alltid det är bättre att vara amerikan. Européer har till exempel tillgång till svensknykomlingen Spotify. Vi kan utan avgift välja och vraka bland ett hyggligt stort musikbibliotek. För en överkomlig slant kan vi ta med oss musiken överallt utan reklamavbrott, om vi så önskar. Amerikanska Wired Magazine kallade Spotify för den skönaste musiktjänsten du inte kan använda, då tidningens publik på hemmaplan saknar tillgång. Detta trots att Spotify länge har strävat efter en lansering i just USA. Men bromspedalerna från rättighetsinnehavarna verkar ständigt vara stampade i botten.

Filmdyrkaren måste stå ut med samma problem. Både Apple och Google hyr ut film till sina amerikanska kunder direkt över nätet. Men inte här. Under tiden före internet gick amerikanska filmer ofta upp på bio sent i Europa. För att vi inte ska kunna tjuvkika på dvd innan biopremiären delade filmbolagen in världen i olika regioner. Vi är region två, USA är givetvis region ett. Var region får sitt släpp, när bolagen känner att det är dags. Rätt film för rätt region trots att innehållet i praktiken är identiskt.
Tankegodset att dela in världen i regioner är givetvis helt för­legat. En av internets stora fördelar är att vi alla kan ta del av information helt efter individuellt tycke och smak, utan att ta hänsyn till nationsgränser. Nätet är enskilt det fenomen som betytt mest för globaliseringen och vår syn på omvärlden. Vi anser att det är en självklarhet att informationen ska vara fri och tillgänglig. Nästa naturliga steg är att vi lika fritt kan handla av varandra.

Dessvärre finns där många såväl politiska som mentala murar att riva. Det handlar inte bara om att de privata aktörerna som musik- och filmbolagen måste komma i kapp sin samtid. Oavsett om hindren är uppsatta av privata rättighetsinnehavare eller statliga protektionister måste de rivas. Tullar mellan fria nationer är passé. Det är hög tid för Gunnar Hökmark och andra frihandelsförespråkare i EU att ringa amerikanska likasinnade och sätta lobbyarbetet i rullning. Om inte USA och Europa klarar att handla fritt med varandra, vilka ska då göra det? Med musikglädje och laddat kreditkort är jag och många med mig sedan länge redo att lämna den digitala brödkön.