Visionslösa ungdomsförbund är usla plantskolor. Då är det lika bra att lägga ned.
Bland tyckare och twittrare råder glädjehysteri sedan en enig valberedning föreslagit Annie Lööf till posten som ny centerledare. Det unga stjärnskottet ska nu prövas ordentligt med vuxendräkten på.
Annie Lööf blir den yngsta av de nuvarande partiledare, om än inte med mycket. Miljöpartiets Gustav Fridolin är bara någon månad äldre. Båda är födda 1983. Och båda har tidigare varit profilerade i ungdomsförbund.
På den tiden gillade Gusta v Tobinskatt medan Annie ville skrota lagen om anställningsskydd. Nu är åsikterna från de åren bortvättade, så klart. Radikalism lämpar sig inte på Helgeandsholmen.
Annie Lööf och Gustav Fridolin är inte ensamma med att ha ungdomsengagemang i ryggen. EU-minister Birgitta Ohlsson var också en mycket profilerad politiker redan under den tid hon ledde Liberala ungdomsförbundet, Luf.
En sak är dock säker: Ungdomsförbunden var rappare när Birgitta, Gustaf och Annie var engagerade. Nuvarande generation ungdomsförbundare är svårare att känna på pulsen. Birgittas gamla förbund har inte skickat ut ett pressmeddelande sedan 23 augusti - förra året. Åtminstone inte om man får tro Lufs hemsida.
De ungdomspolitiker som faktiskt syns i dag gör det oftast med artikelskrivande på olika debattsajter, där man visar upp att man kan många svåra ord. Inget vidare sätt att nå nya unga.
Samtliga borgerliga ungdomsförbund verkar befinna sig i ett komaliknande tillstånd. Ungdomsförbund brukar - själv säkert utropa sig som ideologiska vakthundar, men det verkar som att regeringsinnehav har en minst sagt sövande effekt på den vovven.
Det kanske inte är så konstigt. För främsta prioritet är att vara plantskola. Ungdomar fostras in i partibok och kultur, vilket gör övergången till tjänsteman och karriär inom partiapparaten enklare. När moderpartierna sitter vid makten finns det massor av tjänstemannaplatser som ska tillsättas. Och vem vill plocka en offentlig fajt med sin framtida arbetsgivare?
Men det är tveksamt om ungdomsförbund faktiskt utgör en särskilt bra rekryteringsbas överhuvudtaget. För en vital demokrati och en nytänkande idédebatt är det nödvändigt med influenser utifrån. Viljan att förändra, och kunskap om sakernas tillstånd, är större hos den som har egna erfarenheter än hos den som endast pluggat partiglosor.
Utan ideologisk nerv och debatt har ungdomsförbund egentligen inget vidare existensberättigande. Maktspel, intriger och fånig personkult kan man lika gärna lära sig i partierna. Studier och riktigt arbete ger mer relevanta erfarenheter än politiskt rollspel på en kursgård.
Politiker som Birgitta Ohlsson, Annie Lööf och Gustav Fridolin har lyckats i sina karriärer trots ungdomsförbunden, inte tack vare dem. Alla tre blev populära, även utanför de egna leden, för att de vågade sticka ut och vara just ideologiska.
Både Annie och Gustav säger sig vilja locka nya människor till sina respektive partier. Bra där! Det är inget som hindrar er. Börja med att rekrytera er nästa politiska assistent utanför plantskolan.
För om ungdomsförbunden inte längre kan erbjuda en gräddfil till partikarriär kanske de vågar bli ideologiska igen. Eller så självdör de.
Och det kanske är lika bra nu när partiledarna är jämnåriga med ungdomsförbundstopparna.
