SPRUTBYTE
Det borde vara väldigt lätt att ta ställning för ett sprut­bytesprogram. Den som är i ett djupt drogberoende befinner sig i en oerhört utsatt situation med livet som insats. Att injicerande narkomaner delar sprutor med varandra ökar risken för att smittsamma sjukdomar sprids. Rena sprutor är bättre än smutsiga.
Världshälsoorganisationen, Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet har ställt sig bakom just sådana program. Sprutbytesprogrammen används framgångsrikt i många storstäder och i många länder. Anledningen är helt enkelt att programmen faktiskt ger resultat.
Ändå finns motstånd mot att låta landstinget byta ut smutsiga sprutor. När landstinget i Stockholm bestämde sig för att införa ett sprutbytesprogram på prov ställde sig Moderaterna, som enda parti, emot.
Bevekelsegrunderna för motståndet är minst sagt oklara, men tidigare argumentation har handlat om symbolik. Att landstinget tillhandahåller sprutor sägs skicka fel signaler. Hur det nu kan vara fel signaler att landstinget visar omtanke om dem som verkligen befinner sig i en utsatt situation och har ett stort vårdbehov.

I Göteborgs kommun säger man blankt nej. När tidningen Faktum, de hemlösas tidning i Göteborg, frågar lokalpolitikerna om varför, verkar det helt sonika som att politikerna tycker att signalpolitik och system går före människan. Till tidningen säger Göteborgspolitikerna Hampus Magnusson (M) och Dario Espiga (S) att det "inte finns någon evidens" för att sprutbytesprogram skulle skydda mot hiv-smitta.

Som argument anför de en brittisk studie gjord av Norah Palmateer. Men Palmateer menar på sin höjd att läget om hiv-preventiva effekter är oklart. Dessutom hävdar hon att programmen minskar riskbeteendet bland tunga missbrukare, vilket Magnusson och Espiga rimligtvis borde tycka är bra.
Andra rapporter som ifrågasatt effekterna av sprutbyte har visat sig vara tveksamma. Inför omröstningen i riksdagen våren 2005 släpptes rapporten "Sprututbyte - en genomgång av den internationella forskningen och den svenska debatten". När fem forskare från Malmö och Lund gick igenom denna var domen inte nådig. Rapporten kritiserades bland annat för att inte uppfylla kraven på allsidighet och objektivitet. Den var heller aldrig publicerad vid något vetenskapligt institut.
Positiv forskning kring sprutbytesprogram finns, däremot. Generaldirektörerna för Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet stödde sig på sådan när de gick ut och förordade sprutbytesprogram för två år sedan. Både svenska och internationella erfarenheter visar att välskötta sprutbytesprogram har positiva effekter.

Sprutbyten i landstingets regi löser givetvis inte problemen med tunga narkomaner. Men allt tyder på att det minskar riskbeteende och att programmen fungerar preventivt mot smittspridning. Dessutom erbjuder programmen en första vårdkontakt för de tunga missbrukarna, vilket är ett viktigt första steg.
2 000 tunga narkomaner är ingen röststark grupp. Men om Göteborgspolitikerna inte vill lyssna till dem borde man åtminstone lyssna till WHO, Socialstyrelsen eller varför inte sina partikamrater i Malmö - där råder ingen tvekan om att rena sprutor är bättre än smutsiga. Hoppa på sprututbytesprogrammet, Göteborg!