Som kunskapskälla är internet enormt. Den samlade kompetens som finns bara några Googlesökningar bort är oslagbar. I sina bästa stunder levererar nätet berättelser som är korrekta och relevanta och som får en spridning lika stor som de traditionella nyhetssajterna. Dessvärre sprids också missuppfattningar och fel-aktigheter med lika stort omfång.
Ett exempel är filmen "Loose change". Den är ett konspiratoriskt hemmapyssel som ifrågasätter händelseförloppet kring 11 sep- temberattackerna. Tittaren får lära sig att alla, förutom just al-Qaida, ligger bakom terror-dådet.
Den så kallade "sanningsrörelsen" har internet som bas. Och filmen har setts av miljoner. Det kan tyckas harmlöst.
Men när var femte ung svensk i en undersökning uppger att de tror att det egentligen var USA som raserade World t rade c enter är det läge att dra öronen åt sig.
Wikipedia är ett uppslagsverk på nätet, där innehållet skapas av användarna tillsammans. Det fungerar ofta ganska bra - inte minst då ett gäng eldsjälar lägger ned oerhört mycket tid och engagemang för att väga fakta och berättelser mot varandra, kontrollera källor och sovra bland informationen.
Men även där blir det ibland fel.
Det vet John Seigenthaler, grundare av USA Today, som fick läsa att han varit misstänkt för delaktighet i mordet på John F Kennedy. Nonsens, givetvis.
Kritiskt tänkande och källkritik bör läras ut i skolan redan vid tidig ålder.
Oavsett om vi sitter med en bok eller en uppslagssida på nätet gäller det att göra en samlad informationsbedömning. Fakta och berättelser måste vägas mot var-andra, för att få en så korrekt bild som möjligt.
Vem säger vad - och varför?
Men på nätet blir källkritiken sekundär och berättelsen upphöjs till fakta. Den oroväckande utvecklingen hejas ofta på - medvetet eller omedvetet - av debattörer som älskar (och försörjer sig på) internet, men som dessvärre verkar ha svårt att kunna skilja på verktyget internet och dess innehåll.
Senast ut är sociala medieprofilen Emanuel Karlsten som har startat nyhets - sajten Ajour.
I sajtens varu-deklaration nämns knappt traditionella journalistiska ledord som sant, relevant och intressant. Där-emot får vi veta att berättelsen är viktig, att den är kollektiv, och att den ska älskas. Och att vi alla är journalister.
Så är det inte.
Att berättelsen, okritiskt presenterad, är det enda viktiga och att "vi alla är journalister" är uppfattningar som ligger till grogrund för konspirationssajter som Politiskt inkorrekt och filmer som "Loose change". Bloggaren behöver inte följa journalistkårens etiska regler.
Och flest har inte alltid rätt. Jorden är fortfarande rund, även om majoriteten skulle hävda motsatsen.
Varje berättelse är inte korrekt per automatik. Den individuella uppfattningen av ett händelseförlopp kan vara präglad av allt från missförstånd, till rena sakfel eller en dold agenda.
Det är en snårskog att hantera för en heltidsarbetande journalist och en än värre djungel för en bloggare.
Var gärna skeptisk mot "gammelmedia". Men framför allt: lita aldrig blint på bloggjournalistik som lovar att skapa "ett nytt förhållande till nyheter".
Annars blir din nyhets- konsumtion snart ditt Facebookflöde.
ledarskribent
Många tror att USA låg bakom attackerna den 11 september. Foto: AP