Regeringens nya FRA-lag är klart acceptabel. Det finns säkert enskildheter i förslaget som kan kritiseras när lagrådsremissen väl är färdig.
Men huvudinriktningen med en specialdomstol och en kraftig reducering av FRA:s spaningsmöjligheter är välkommen. Integritetsskyddet skärps kraftigt och den vida definitionen "yttre hot" ska drastiskt krympas.
Möjligen hade en parlamentarisk kommitté kunnat skapa en ännu bättre lagstiftning, eller så hade den kört fast i interna konflikter. Men det får vi nu aldrig veta.
Socialdemokraternas och Thomas Bodströms reaktioner, om en nordkoreansk lagstiftningsprocess, är på ren sandlådenivå. Hur ser ett socialdemokratiskt FRA-alternativ egentligen ut? Hur vill ni ha det? Väx upp och opponera på riktigt.
Dessutom var det ju en socialdemokratisk försvarsminister, Leni Björklund, som helhjärtat stod bakom den ursprungliga departementspromemorian hösten 2005. Och Björklunds förslag var ur integritetssynpunkt verkligen nordkoreanskt.

FRA-frågan har varit laddad med så mycket politisk prestige att kablarna till Lovön och försvarets radioanstalt sedan länge är sönderbrända.
Sten Tolgfors som ärvde frågan från Mikael Odenberg får nu mer tid att ägna sig åt krisen i det svenska försvaret.
Kanske kan Tolgfors någon gång berätta vad han egentligen ansåg om den gamla FRA-lagen; att den var en jävla skit, men att han hade baxat den ända dit.
Tolgfors - eller mer korrekt de fyra partiledarna i Alliansen - har varit extremt angelägna om en uppgörelse, hårt pressade av de sex ledamöterna i folkpartiets riksdagsgrupp som hotade att fälla den lag som riksdagen beslutade om i juni.
Det är starkt av partiledarna att nu lägga prestigen på hyllan och gå FRA-kritiker innanför och utanför riksdagen till mötes. Fredrik Reinfeldt förtjänar beröm.
Gårdagens FRA-kompromiss är även en seger för den svenska parlamentarismen. Den visar att enskilda riksdagsledamöter har stor makt att påverka i för nationen och medborgarna avgörande frågor.

Reträttvägen för regeringen öppnades i början av juli i och med domen i Europadomstolen där den brittiska signalspaningslagen, snarlik den svenska, gick på pumpen. Plötsligt gick det inte längre att med politisk trovärdighet hänvisa till att lagrådet (som var oenigt) hade gett grönt ljus till lagen.
Och när FRA-kritiken kom att dominera Almedalsveckan insåg rimligen Reinfeldt och regeringen att det inte räckte med någon omsminkning; de 15 nya tilläggen är i sig så pass omfattande att det i praktiken handlar om en helt ny FRA-lag.
Regeringen har därmed rivit upp och gjort om. Nu blev det plötsligt lite lättare att andas i Sverige igen.