Centerns och KD:s opinionskris brukar uppmärksammas, men det finns ett parti vars kräftgång i opinionen knappt diskuteras alls. Det kan möjligen bero på att vänstern har återgått till ett historiskt normalläge med sina runt fem procent i opinionen.
Där hamnade partiet också i Expressens senaste mätning från Demoskop i går, som samtidigt visade att alliansen sensationellt nog har gått om de rödgröna.
Enskilda mätningar ska tas med en nypa opinionssalt: vänsterns harvande runt fem procent är dock ingen nyhet.
Vänsterpartisterna som samlas på partikongressen i Gävle i dag har en del att fundera över.
Hur kan det komma sig att V inte har fått ut något i opinionen av det rödgröna samarbetet? Och vad har partiets förhandlare egentligen sysslat med?
Vänsterpartiets avtryck i den gemensamma vårmotionen är inte mycket för Ohly att skryta med inför kongressombuden.
Lars Ohly har därför - hur glad han än försöker vara, enligt partiets PR-strategi - allvarliga problem.
Han har ett personligt intresse av att de rödgröna vinner; annars är risken/chansen uppenbar att SJ får en ny konduktör i höst. Ohly är ju fortfarande tjänstledig från sitt gamla jobb.
En lågoddsare som efterträdare är den förre EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt som nu gör comeback i rikspolitiken. Det måste kännas extra hårt att det är just Sjöstedt, av alla, som offentligt beklagat sig över att partiet knappt fått igenom sina skattehöjningar.

I vänsterns budgetmotion från i höstas krävde partiet hela 55 miljarder i skattehöjningar. Och då Sverige inte har tillräckligt många "rika" skulle partiets skattechock drabba många potentiella vänsterväljare.
Partiets identitetskris kommer att bli tydlig under kongressen. Vänstern har aldrig suttit i regering, utan varit i opposition under hela sitt kommunistiska och numera socialistiska liv.
Frågan om svensk truppnärvaro i Afghanistan är ett typexempel och här väntar en livlig debatt.
Det är fler än "kamraterna" i Härnösand som anser att V måste villkora sin regeringsmedverkan:
"Det är självfallet omöjligt att tänka sig ett vänsterpartistiskt deltagande i en regering som bedriver ett imperialistiskt kolonialkrig."
Ingen slump alltså att Lars Ohly i veckan meddelade att de rödgröna inte blir överens om Afghanistan före valet. Väljarna ska således tvingas gissa vad de rödgröna vill i denna centrala fråga.

Mona Sahlin har skäl att vara orolig inför kongressen. Det finns krafter som anser att Ohly har kompromissat alldeles för mycket. Inget talar heller för att vänstern kommer att lyfta i opinionen. Ju närmare valdagen partiet kommer, desto högljuddare blir kraven på att Ohly ska köra sitt eget race.
Och om V inte ingått i team Sahlin, utan kört stenhård vänsterpopulistisk oppositionspolitik? Med all sannolikhet hade de skramlat ihop ytterligare ett par procentenheter. Återstår att se om Vänsterpartiet verkligen vågar och vill betala samarbetsnotan.
En serie katastrofala opinionsmätningar under valspurten kan göra Ohly desperat. Men kommunist lär han inte kalla sig igen.