Det ser ut att bli en rekordlång valrörelse. Vänsterpartiet presenterade redan i går en liten pamflett betitlad "Förslag till valplattform".
En mer rättvisande beteckning hade varit ett utkast till ett utkast till något "vi i dagsläget inte har en aning om".
För Vänstern avstår i gårdagens floskelfyllda pamflett att redovisa de tunga ekonomisk-politiska frågorna, vilka man ämnar profilera partiet med i valet nästa höst. Eller vill man mörka skattehöjningarna?
En orsak på bristen på konkreta skatteförslag är att Lars Ohly ändrat sig. Från att tidigare ha sagt blankt nej till en gemensam valplattform för de rödgröna är en sådan numera högsta politiska visdom.
Då gäller det att inte binda sig för mycket inför förhandlingarna med Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Vänsterpartiet kan ju tvingas, ja, man kommer givetvis att tvingas, att ge avkall på en rad hjärtefrågor. Om Vänsterpartiet fick diktera den ekonomiska politiken vore Sverige snart ett nytt Lettland, styrt av IMF och utländska långivare. Om partiet verkligen skulle bedriva den katastrofala politik man har på papperet.

Frågan är nu hur lång bäst-före-tid partiet har på den budgetmotion man presenterade för några veckor sedan. I den framkom att Ohly vidhåller att riksbankens oberoende ska skrotas, liksom budgettaken.
Det här var ju de delar i Vänsterns politik som Mona Sahlin krävde att partiet inte längre ska driva för att få en plats i det rödgröna laget.
I Vänsterns budgetmotion framgår vidare skattehöjningar på 47 miljarder kronor. Minst. Och marginalskatterna ska höjas i alla inkomstlägen från 8000 kronor och uppåt. Väljare med inkomster 20000- 32000 kronor får den högsta höjningen i antal procentenheter.
En passande valslogan för Lars Ohly är: "I Vänstern Sverige ska det absolut inte löna sig att arbeta. Och absolut inte lite extra."

Å andra sidan tycker Ohly att det är viktigt att jobba, i utkastet till utkastet eller vad det nu är, framgår att "full sysselsättning" måste var det överordnade målet.
Jo, det låter ju sägas, inget annat riksdagsparti gillar heller arbetslöshet.
Vänstern vill i alla fall göra det dyrare och svårare att anställa arbetslösa med kravet på en lag om att arbetsgivare ska vara skyldig att erbjuda heltidsjobb. Och nystartade småföretagare som bara kan visstidsanställa ska ha högre arbetsgivaravgifter än en etablerad konkurrent med fasta anställningar.
Vänstern har mycket skrivjobb kvar. En början är att bestämma sig för verklighetsbeskrivningen. Först konstaterar man nämligen att "Den gemensamma välfärden är väl utbyggd och fungerar ofta bra", för att i nästa stycke påstå att samma välfärd "monteras ned".
Lars Ohly blir aldrig statsminister. Han får trösta sig med att vara floskelkung.